Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Tryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRYCKNING.
627
tryckningen mötas i en i huvudsak vertikal ställning. Till den andra huvudgruppen
hänföras snäUpressarna, vilka ha plant fram- och återgående fundament, medan en
cylinder, som föres däröver, fasthåller papperet och verkställer avtryckningen. Denna
procedur sker alltså ej, såsom i digelpressarna, samtidigt för hela tryckformen, utan
successivt, allteftersom densamma passerar under cylindern. Härigenom erhålles
starkare tryck med förhållandevis mindre kraft. Genom ökade krav på tryckhastighet,
ABC
Fig. 684. Schematisk bild av de tre olika tryckprinciperna: A Digelpressar, B Cylinderpressar,
C Rotationspressar. (1 digel resp, tryckcylinder, 2 fundament resp, formcylinder, 3 tryckform resp,
stereotypplåt).
isynnerhet för tidningspressens behov, har tillämpats en tredje princip: tvenne cylindrar,
roterande emot varandra, varvid tryckformen, en rundgjuten stereotypplåt, är placerad
på den ena, »formcylindern», och trycket verkställes av den andra. Papperet löper
mellan cylindrarna från rulle. Detta slags pressar äro rotationspressar.
Handpressen. Man känner ej konstruktionen av de pressar, som Gutenberg och
de övriga äldsta boktryckarna begagnade. Sannolikt är emellertid, att Gutenberg för
ändamålet konstruerat träpressar närmast liknande dåtidens ost- eller vinpressar. Från
tiden omkring år 1500 har man avbildningar av tryckpressar; de visa oss, att dåtidens
pressar voro tämligen enkelt hopkomna, men icke desto mindre ändamålsenliga, ty
mnder de följande 350 åren vidtogs ej någon väsentlig förändring i deras konstruktion.
Pressen var till att börja med helt och hållet utförd av trä. Två kraftiga ståndare,
upptill förenade med en tvärbalk, bildade stativet. Inom detta befann sig en vågrät
platta, digeln, och mitt under digeln det plana fundamentet, som med vevrörelse kunde
på en bana föras utanför pressen. Digeln var fästad med en grov skruv vid en platta
nedanför den övre tvärbalken och kringvreds medelst en stång, bängeln, varigenom
digeln höjdes eller sänktes. Fundamentet var i regel ungefär dubbelt så stort som digeln,
och tryckningen av en full form måste därför i många fall ske i två eller flera repriser,
i det att först den ena kolumnen och sedan den andra måste föras under digeln för att
tryckas. Vid fundamentet var med gångjärn fästad en ram, i vilken spändes tyg eller
filt samt papper; denna beklädnad avsåg att bilda ett lagom mjukt underlag för papperet
vid tryckningen och kallades däckel. Vid den sida, som var motsatt den, där däckeln var
fastsatt vid fundamentet, var med gångjärn anbragt ännu en ram, remmikan. I denna
spändes stadigt papper, och urskärningar gjordes, motsvarande kolumnerna. Avsikten
härmed var att skydda arket mot färg på andra ställen än där avtrycket skulle ske.
Genom att anbringa strävor från pressens översta del till taket eller låta sidostyckena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
