Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Tryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628
BOKTRYCKERIKONSTEN.
Fig. 685. Förbättrad Stanhope-press; a underlag, b lyran, c skenorna,
d digeln, e fundamentet, / skruvens mutter, g bängeln, h
förbindelsestång, i motvikt, k vev, l däckeln, m remmikan.
stöta direkt mot taket sökte man ge pressen erforderlig stadga och motståndskraft vid
skruvens tilldragning. Tryckpressen betjänades av två personer: »uppdragaren» hade att
infärga formen med tryckbollarna, halvklotformiga läderkuddar med träskaft. Tryckaren
anbringade papperet, som förut fuktats, på däckeln, nedfällde remmikan och därpå
däckelramen samt införde fundamentet med den därpå vilande tryckformen under
digeln. Härefter drog han till bängeln ungefär ett kvarts varv, varvid digeln pressades
mot formen och avtrycket
skedde. Formen utdrogs
nu ånyo, och medan
uppdragaren infärgade
formen för nästa tryck
borttog tryckaren arket och
insatte ett nytt. Om arket
skulle tryckas på bägge
sidor, placerades i däckeln
ett par spetsiga nålar,
punkturer. De härigenom
uppkommande hålen i
papperet tjänade vid
tryckningen av arkets
andra sida, det s. k.
wi-dertrycket, såsom
anlägg-ningsmärken. Genom att
arket anbragtes så, att
nålarna träffade i samma
hål, erhölls »register», d. v.
s. trycken på arkets båda
sidor kommo mitt för
varandra. Med denna
tryckmetod framställde man
275—300 ark om dagen.
Holländaren W. Janszoon Blaeu införde vissa förbättringar av tryckpressen år 1620.
Hans pressar saknade taksträvor och stodo fritt på ett slags fot. Vid digeln var fästad
en elastisk metallplatta, som pressade densamma uppåt och tvingade bängeln att återgå
till utgångsställningen, då den släpptes. Blaeus press blev allmänt spridd i Nederländerna
och kom även till användning i England. Denna förändring av trähandpressen var annars
den enda som gjordes under tiden fram till 1700-talets sista decennium. Man började
då söka utbyta vissa delar av pressen mot sådana av järn; träets egenskap att förändras
och giva efter för större spänning gjorde det ej särdeles lämpligt för ändamålet. W.
Haas i Basel tillverkade omkring år 1790 en press med självverkande digelhöjriing samt
med fundament och digel av järn. Härmed var övergången angiven från trä- till
järnpress. Även Adam Ramage i Amerika och Didot i Frankrike konstruerade pressar
med liknande förbättringar. Den epokgörande förändringen inträffade dock först med
lord Stanhopes helt av järn tillverkade press, som uppställdes år 1800 i Bulwers officin
i London. I huvudsak var denna press byggd såsom en handpress. Bängeln var dock
placerad på sådant sätt, att tilldragningen skedde bekvämare och med uppbjudande av
mindre kraft. Genom en motviktsanordning fördes bängeln automatiskt tillbaka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
