Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Huvuddragen av boktryckerihistorien - Tiden efter år 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
BOKTRYCKERIKONSTEN.
i en som i flera färger erbjudas numera så mångfaldiga metoder, att så gott som alla
tänkbara fordringar kunna tillfredsställas. Och ständigt och jämt har fackpressen att
förtälja om nya epokgörande uppfinningar. Sedan några år tillbaka ha till och med
erfarna män inom grafikens olika arbetsfält förkunnat de typografiska metodernas
snara undergång. Den fotografiska maskinsättningen och tryckning från plåt i
rota-tionspressar skulle undantränga de nuvarande arbetssätten i boktryckerierna. Till
en viss grad har detta besannats, enär ett stort antal tryckverk, som förut vid
omtryck måst nysättas eller utförts från stereotyper, numera reproduceras genom
fotografering eller kopiering och tryckas i litografiskt offsettryck. Därifrån och till de
typografiska tryckmetodernas övergivande är dock steget mycket betydande. Endast
dessa erbjuda nämligen ett rörligt material, som ger möjlighet att vidtaga ändringar
i tryckformen sedan denna sammansatts, vilket enligt praktikens fordringar är så gott
som oeftergivligt. Det typografiska trycket har även den fördelen, att det såväl vid
utförande av text som illustrationer genom sin »impression» ger mera kraft och karaktär
än trycket från en plan yta. Sannolikt torde väl vara, att Gutenbergs uppfinning ej
någonsin kommer att läggas åsido, även om aldrig så många nya grafiska metoder
komma att rikta våra möjligheter att framställa tryckt text och olika slag av
illustrationer.
Dessvärre kom ej bokutstyrseln att göra lika snabba framsteg som de tekniska
hjälpmedlen gjorde särskilt under senare hälften av 1800-talet. Nej, tvärtom förhöll det
sig så, att ju mera fullkomliga hjälpmedlen blevo, desto mindre beaktade man de
estetiska grundsatser, som av typer, sats, illustrationer, papper och bokband skapa en
harmonisk enhetlighet — den konstnärliga boken. Detta gällde ej blott för den billiga boken.
Även i praktupplagor fann man anordningar, som väl voro avsedda att verka ståtliga,
men ingalunda kunde anses vackra. Detta ehuru, som sagt, tekniken var uppdriven till
en mycket hög ståndpunkt. Stilgjuterierna producerade mängder av nya typsorter för s. k.
accidensarbeten, ofta rikt utstyrda och högst originella, och i sätterierna tävlade man om
att göra de mest invecklade och djärva kompositioner i satsväg, linjesättningar för flera
färger o. dyl. Vid tryckningen nedlades i många fall ett synnerligen omsorgsfullt
upp-lappningsarbete, och för att borttaga de på baksidan av de tryckta arken uppkomna
»mattorna» (upphöjningarna genom typernas pressning) lät man arken efter tryckningen
genomgå en kalander.
Det första försöket att bryta med de vid århundradets mitt allmänt använda
monotona antikvatyperna gjordes i England av Charles Whittingham, ägare av The
Chis-wick Press, vilken i förening med William Pickering, utgivare av klassiska upplagor i
litet format, återupplivade Caslons typer år 1844. Denna nyhet medförde ett
uppvaknande av intresset för den konstnärliga sidan av typografien. Grundandet av The
Kelms-cott Press genom William Morris (1834—1896) markerar början av en epok, som blivit
kallad boktryckerikonstens pånyttfödelse. Morris, som var en ovanligt mångsidig man,
hade ägnat sig åt arkitektur, målarkonst och ett flertal konsthantverk, då han
slutligen gav sig boktryckerikonsten i våld, med en hänförelse som var honom egen. På
lediga stunder hade han sysslat med att skriva böcker med de bästa medeltida
handskrifter som förebild och utsmyckat dem med miniatyrer och initialer. Han hade även
i Chiswick Press omhänderhaft utförandet av några bokarbeten. Nu började han
studera de gamla boktryckarnas verk, teckna typer, skära ornament i trä, experimentera
med färg- och papperstillverkning för att, som han själv uttryckte det, »skapa något med
ett bestämt anspråk på skönhet». Hans »Golden type», använd i The Story of The Glit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
