Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Äldre iakttagelser rörande ljusets kemiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
688
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
nen av de för emulsionsskiktets torkning använda
anordningarna framgår av fig. 745. Sedan filmen torkat upprullas
den på en spole och tillskäres sedan i de format och för de
förpackningar, i vilka den föres i handeln. Den för
kinemato-grafiskt bruk avsedda filmen framställes vanligen i längder
på 120 meter.
Den första praktiskt brukbara filmen framställdes 1880
av amerikanarna Eastman och Walker. I början av
1890-talet infördes rullfilm och senare s. k. blockfilm, båda
avsedda för dagsljusladdning. Rullfilmen utgöres av ett för
6—12 exponeringar avsett filmband, som är upprullat på
en spole tillsammans med ett svart skyddspapper, fig. 747.
Spolen och den för rullfilmen avsedda kameran äro konstruerade
så, att olika partier av filmen successivt kunna frammatas i
och för exponering. Blockfilmen är tillskuren i planliggande
blad av bestämt format, som jämte svarta skyddspapper äro
förpackade i ett block eller en packe och inneslutna i en
hylsa, som vid användningen inlägges i en speciell kassett,
filmblockkassett, i vilken växling kan ske vid dagsljus, fig.
748 och 749. Med införandet av filmen vann man sålunda
icke endast ett lätt och mindre bräckligt negativmaterial utan även den fördelen,
att kamerans laddning kunde ske vid dagsljus, varigenom man gjorde sig
oberoende av mörkrum vid negativmaterialets insättning och uttagning ur kameran, en
sak som speciellt vid resor och utflykter är av
stort värde. För kinematografiens utveckling
blev filmen av grundläggande betydelse, ty först
genom detta böjliga och i långa band
fram-ställbara negativmaterial blev det över huvud
möjligt att göra de erforderliga
serieupptagningarna. (Se sid. 761.) På sista åren har i allt
större utsträckning film i form av kartongtjocka
(0.3 mm) blad, planfilm, börjat användas även
av yrkesfotograferna såsom ersättning för
glasplåtarna.
Fig. 748. Filmblock.
Fig. 749. Kassett för filmblock.
Negativinaterialets egenskaper. De viktigaste egenskaperna hos negativmaterialet
äro ljuskänsligheten och gradationen. Den förra angives ofta endast med beteckningar
såsom: medelkänslig, normalkänslig, högkänslig, extra rapid, ultra rapid etc. Dylika
beteckningar ge emellertid endast en ungefärlig anvisning om den verkliga känsligheten.
Då det naturligtvis är av stor praktisk betydelse att siffermässigt kunna angiva
negativmaterialets känslighet, har man utarbetat vissa s. k. sensitometer system och
konstruerat apparater, medelst vilka känsligheten kan mätas och i enlighet med det tillämpade
systemet uttryckas i siffror, »grader». Den princip, som ligger till grund för
sensito-metrien, är att olika partier av den plåt eller film, vars ljuskänslighet skall bestämmas,
utsättas för belysning från en ljuskälla av konstant och noga känd intensitet. Efter
framkallning och fixering erhålles på detta sätt en skala med fält av olika starka svärt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
