Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Äldre iakttagelser rörande ljusets kemiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X 690
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
Fig. 754. Svärtningsskala erhållen genom
exponering av en pankromatisk plåt av hög
känslighet (rapid i Eder-Hecht-sensitometern.
Ljuskälla: amylacetatlampa på 1 m avstånd.
Fig. visar att den prövade plåten hade en
känslighet av cirka 82 Eder-Hecht-grader
och hög röd-gulkänslighet.
utgöres här av en gråkil, som är täckt med en schablon med linjer och nummer.
Det svagast synliga numret, som efter framkallningen kan skönjas, anger
känsligheten i Eder-Hecht-grader. Fig. 754 visar en under en Eder-Hecht-sensitometer
exponerad plåt. Såsom ljuskälla användes även här en amylacetatlampa eller ock
en elektrisk glödlampa, som matas med en elektrisk ström av noga kontrollerad
konstant spänning. Man kan även såsom ljuskälla använda ljuset av ett litet stycke
brinnande magnesiumband av bestämd vikt. Magnesiumljuset har den fördelen,
att dess spektrala sammansättning mera överensstämmer med dagsljuset, vilket ju är
den ljuskälla, som mest kommer i fråga vid
plåtens eller filmens praktiska användning.
Eder-Hecht-sensitometern är även
försedd med 4 färgade, bandformade
gelatinfolier, en röd, en gul, en grön och en
blåviolett (7?, G, Gr och B i fig. 754), vilket
möjliggör att även plåtens ortokromasi kan
bedömas. (Se sid. 694).
Plåtens praktiska värde bestämmes
emellertid icke endast av dess absoluta
känslighet, d. v. s. dess tröskelvärde, utan
även av dess gradation, d. ä. dess förmåga
att med motsvarande svärtningar återge de
ljusintensiteter eller ljusmängder, som
inverkat på densamma. Gradationen uttryckes
bäst grafiskt medelst plåtens gradations- eller
svärtningskurva. Man kan konstruera
svärt-ningskurvan genom att med tillhjälp av ett
speciellt instrument (fotometer, densitometer,
densograf) mäta tätheten, svärtningen, i de
olika partierna hos den i sensitometern
exponerade plåten och i ett koordinatsystem
såsom abskissor införa exponeringen, d. v. s.
de ljusmängder, som inverkat, och som
ordi-nator de uppmätta svärtningarna, tätheten
(fig. 755). Såsom av fig. 755 framgår är
svärtningen icke i kurvans alla delar proportionell mot exponeringen; endast i kurvans
mellersta parti är detta i tillfredsställande grad fallet och kurvan bildar här en rak
linje; vid dess nedre och övre del är den böjd, och i sin helhet bildar kurvan alltid en
mer eller mindre tydligt S-formad linje. För att erhålla en fotografisk bild vars gradation
motsvarar föremålets ljusvärden måste man anpassa exponeringstiden så, att den
faller inom kurvans raka del; vid såväl under- som överexponering försämras
gradationen.
Svärtningskurvan återger på ett överskådligt sätt plåtens karaktär beträffande
känslighet och gradation. Sålunda betecknar kurvan a i fig. 756 en högkänslig, mjukt
(d. v. s. icke kontrastrikt) arbetande emulsion, & en mindre känslig, hårt (d. v. s.
kon-trastrikt) arbetande sådan. Ju längre kurvans raka del är, inom desto vidare gränser kan
exponeringstiden, med bibehållande av god gradation hos det erhållna negativet,
varieras, och desto större exponering slatitud säges plåten ha.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
