Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Negativprocessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGRAFI. NEGATIVPROCESSEN.
699
Fig. 766. Exponeringstabellen Ex-in.
intensitet varierar som känt med ljuskällans avstånd och är omvänt proportionell
mot kvadraten på detta.
Objektivets ljusstyrka beror på dess relativa öppning (se sid. 714), som är
förhållandet mellan objektivöppningens (respektive bländarens) diameter och brännvidden.
Till hjälp vid beräkning av
exponeringstiden använder man
exponering stabeller och exponeringsmätare.
Exponeringstabellen upptager de
faktorer och data, som inverka på
exponeringstiden, och genom deras
sammanställning kan den riktiga
exponeringstiden beräknas. Ofta äro
exponeringstabellerna försedda med
rörliga slider (se fig. 766), som göra
sammanställningen och avläsningen
ytterst bekväma, därigenom att all
räkning blir obehövlig.
Exponeringsmätare finnas av
många olika slag. De äro i regel
konstruerade enligt två olika principer:
optiska eller kemiska. Vid de optiska
betraktar man motivet genom en kil
av blått glas, som successivt fram-
föres förbi ett litet fönster, tills motivets detaljer börja försvinna (fig. 767 och 768).
Det blåa glaset tjänar till att kompensera ögats och plåtens sätt att reagera för
olikfärgade strålar, d. v. s. genom det blåa glaset ser ögat föremålet på samma sätt som plåten.
Ju starkare belyst föremålet är, desto tätare parti av kilen kan framföras, innan
negativets detaljer försvinna. Kilens läge i detta ögonblick kan avläsas på en i dess rörelse
deltagande visartavla, som samtidigt anger exponeringstiden för ett antal olika relativa
öppningar, d. v. s. olika bländare, vid
användning av en viss plåtkänslighet.
På sista tiden har man konstruerat
optiska exponeringsmätare eller
foto-metrar, som innehålla en ljuskälla, en
fickglödlampa, som matas med ström
av konstant spänning från en
ackumulator eller ett torrelement. Om man
genom en lämplig kikare jämför
intensiteten hos det av föremålet
reflek
terade ljuset med det av lampan utstrålade och medelst en blåkil avstämda ljuset,
och samtidigt tager hänsyn till de övriga faktorerna, plåtkänslighet och objektivets
relativa öppning, vilka äro sammanställda i en medföljande tabell, kan man med
mycket stor noggrannhet bestämma den riktiga exponeringstiden.
Vid de kemiska exponeringsmätarna mäter man ljusintensiteten genom att låta
det rådande ljuset inverka på ett ljuskänsligt papper och iakttager den tid, som erfordras
för att det skall antaga en viss jämförelsefärg (fig. 769). Genom att sammanställa det
sålunda erhållna »ljusvärdet» i en tabell med rörliga slider eller vridbara skivor (jfr fig.
Fig. 767. Schlichters aktinometer. »Lios», optisk
exponeringsmätare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
