Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Objektivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOGRAFI. , OBJEKTIVET.
715
sålunda objektivet med relativa öppningen /: 4.5 fyra gånger så ljusstarkt som det med
relativa öppningen f: 9, ty (4.ö)2 : (9)2 = 1:4.
Objektivets verksamma öppning kan minskas medelst bländaren (fig. 799, 800 ock
801), vilken kos dubbelobjektiv alltid är placerad mellan bak- ock framlinserna, hos
enkla objektiv i regel framför linsen. Genom avbländningen minskas naturligtvis
ljusstyrkan, men man erhåller samtidigt bilder med större djupskärpa och kantskärpa.
Avbländningen medför dessutom en jämnare ljusfördelning i bildfältet. Bländarens öppning
kan varieras och de olika öppningarna brukar man beteckna med ett bländarnummer,
som i regel anger relativa öppningen, d. v. s. /-talet, men bländarebeteckningar
förekomma även, som i stället för relativa öppningen ange den relativa exponeringsliden.
Fig. 799. Irisbländare.
Fig. 800. Insticksbländare.
Fig. 801. Rotation sbländare.
Så är fallet vid t. ex. Stolzes bländarsystem, där bländarnumren äro kvadraterna på
/-talen dividerade med 10. Den bländare, som avbländar objektivet till relativa
öpp-92
ningen /: 9, är alltså betecknad med 8, tv ~ = 8, och den, som avbländar till relativa
“ 10
182
öppningen 18, med 32, ty — = 32 (siffrorna i båda fallen avrundade); med den senare
bländaren behöves alltså 4 gånger längre exponeringstid, ty 8: 32 = 1: 4.
Det är redan antytt, att den enkla av ett enda glasstycke bestående linsen är
behäftad med vissa avbildningsfel eller aberrationer, som gör den föga lämplig som
fotografiskt objektiv. Den har kromatisk aberration, sfärisk aberration, koma, böjt bildfält,
astigmatism och distorsion. Alla dessa avbildningsfel bidraga var på sitt sätt att
försämra bildkvaliteten och det gäller därför att i största möjliga grad söka korrigera dem.
Den kromatiska aberrationen beror på att linsen icke endast bryter utan även liksom
ett prisma samtidigt sprider ljuset, varvid det vita ljuset uppdelas i sina primära färger
(se fig. 802). De blå violetta strålarna brytas därvid starkare och få därför kortare
brännvidd än de gula, vilket förorsakar s. k. fokusdifferens. Då man nämligen vid bildens
inställning på mattskivan ledes av de optiskt ljusa, gula strålarna och således inställer i
det plan o, i vilket dessa ge en skarp avbildning, men plåten övervägande är känslig
för de för ögat mörka, blåvioletta strålarna, som ge en skarp bild i planet k,
förorsakar detta en oskarp avbildning på plåten, om denna vid exponeringen befinner
sig i planet o. Om man emellertid efter inställningen förkortar kamerautdraget med
fokusdifferensens belopp, kan man erhålla tämligen brukbara bilder, under förutsättning
att linsen är kraftigt avbländad. Den enkla positiva linsen användes stundom såsom
fotografiskt objektiv under namnet monokel. Monokeln användes, då man för att ernå
en viss konstnärlig effekt åstundar en viss oskärpa eller en mjukare teckning. Den
tillfredsställer emellertid endast mycket blygsamma anspråk beträffande ljusstyrka
och bildskärpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
