- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IX. Lanthushållning m. m. Trävaru-, textil- och beklädnadsindustri. Grafisk teknik /
745

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Färgfotografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FOTOGRAFI. FÄRGFOTOGRAFI.

745

påverkas naturligtvis bromsilvret bakom motsvarande filterelement i den mån de olika
komponenterna ingå i färgen. Sålunda genomtränger gult ljus, som innehåller både röda
och gröna strålar, såväl de röda som de gröna filterelementen men absorberas av de
komplementärt färgade blå violetta elementen.

Efter plåtens framkallning och fixering erhålles ett negativ, i vilket de av ljuset
påverkade ställena äro täckta av en svart silverfällning i den mån ljuset har inverkat.
De ställen, som lämnas intakta av ljuset, äro däremot transparenta. Skulle man lägga
detta negativ i kontakt med färgrastret så, att det intoge precis samma läge som vid
exponeringen, så skulle man i genomsikt se en negativ färgbild, d. v. s. en bild, som visade
föremålets komplementfärger; vitt skulle bli svart, orangerött blått, gult blå violett,
grönt purpur, blåviolett gult o. s. v. Om man emellertid efter det på ovan beskrivna sätt
erhållna rasternegativet framställer ett diapositiv genom kontaktkopiering och bringar
detta i kontakt med färgrastret i ett läge, som noga motsvarar det, som negativet hade
vid exponeringen, så ser man i genomsikt en bild, som återger föremålets naturliga färger.
De partier, som på negativet voro täckta, äro nu öppna och vice versa; där exempelvis
orangerött ljus inverkat bli de orangeröda filterelementen transparenta, de övriga täckta,
och bildstället synes därför orangerött.

Jolys färgrasterförfarande förbättrades under de närmast följande åren av Mc
Donough m. fl. men var ännu alltför ofullkomligt för att få någon praktisk användning.
De metoder, som användes för färgrasters framställning, gjorde det dyrbart, och dessutom
blev den relativt grova linjestrukturen alltid mer eller mindre störande. Gjordes rastret
finare försvårades såväl dess framställning som dess inpassning med diapositivet. Det
är tydligt, att -för att färgerna skola bli korrekt återgivna måste diapositivet inpassas
med mycket stor precision. Icke desto mindre har man senare med god framgång
återvänt till den av Joly tillämpade principen.

Sin praktiska lösning fick färgrasterförfarandet första gången genom det av bröderna
Lumière i Lyon 1904 uppfunna autokromförfarandet. Hos detta utgöres färgrastret
av fina, oregelbundet fördelade korn (se bild 12 på färgplanschen vid sid. 738).

Principiellt skiljer sig Lumières förfarande från Jolys därigenom, att färgrastret och
det pankromatiska bromsilvergelatinskiktet vid det förra äro fast förenade med varandra,
och att den vid framkallningen först erhållna, negativa bilden genom en särskild process,
bildomvändning, förvandlas till en positiv.

Hos autokromplåten utgöres färgrastret av små, intill varandra liggande korn av
potatisstärkelse, som äro färgade i de tre färgerna orangerött, grönt och blåviolett.
Färgkornens storlek variera mellan O.oio—0.015 mm. Bild 12 på färgplanschen visar huru
ett dylikt raster ter sig i mikroskopet; den framställer ett parti av autokromrastret i
c:a 300 ggr förstoring.

Autokromrastret framställes på följande sätt: Ur vanlig potatisstärkelse avskiljas
genom siktning de korn, som ha ovannämnda storlek, nämligen O.oio—O.ois mm. Dessa
delas i tre partier, och varje parti färgas med lösningar av lämpliga tjärfärgämnen, varvid
man använder möjligast ljusbeständiga färger. Efter torkning blandas kornen så intimt
som möjligt och fördelas medelst speciella anordningar möjligast jämnt på en glasskiva,
som blivit försedd med ett tunt skikt av ett klibbigt bindemedel. Kornen tillplattas
med en vals och eventuella mellanrum utfyllas med fint kolpulver, så att intet vitt ljus
kan passera. För att skydda färgrastret övergjuter man det med en vattentät fernissa.
Sedan denna torkat övergjutes rastret med pankromatisk bromsilvergelatinemulsion,
och plåten är nu färdig att föras i handeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:20:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/9/0759.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free