Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Fotografien, dess utveckling och tillämpningar - Färgfotografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
746
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
För upptagningen kan användas vilken som helst för plåtar avsedd kamera. Plåten
inlägges i kassetten så, att dess glassida vid exponeringen blir vänd mot objektivet,
d. v. s. så, att ljuset måste passera färgrastret, innan det når det ljuskänsliga
bromsilver-gelatinskiktet. Då detta, ehuru pankromatiskt, dock är övervägande blåviolettkänsligt,
måste man vid exponeringen dämpa inverkan av de blå och violetta strålarna genom att
framför objektivet placera ett speciellt gult kompensationsfilter. Exponeringstiden
beräknas till c:a 80 gånger längre än för en vanlig högkänslig plåt.
Om plåten efter exponeringen på vanligt sätt skulle framkallas och fixeras, så skulle
resultatet bli en bild, som visade föremålets komplementfärger. För att man skall
erhålla en bild i naturliga färger måste man förvandla den negativa bilden till positiv,
vilket sker genom att den framkallade men icke fixerade plåten behandlas i en
svavelsur permanganat- eller bikromatlösning, som upplöser det reducerade silvret men
lämnar bromsilvret oförändrat. Om nu det oförändrade bromsilvret belyses och
därefter behandlas med ett reducerande ämne, förvandlas det till en svart silverfällning,
som mer eller mindre täcker de rasterkorn, vilka, vid exponeringen i större eller mindre
grad genomsläppte ljuset, och en bild, som i genomsikt visar föremålets färger, erhålles.
Autokromförfarandet ger utomordentligt vackra resultat. Processen är så enkel, att
varje med de vanliga fotografiska manipulationerna någorlunda förtrogen amatör utan
svårighet med gott resultat kan utföra densamma.
Hos Agfa-färgrasterplåten utgöres rastret av färgade hartskorn av ungefär samma
storlek som stärkelsekornen hos autokromplåten. Dess behandling är densamma som
autokromplåtens och resultaten äro likvärdiga med dem, som erhållas med denna.
Förutom de nämnda finnas färgrasterplåtar med regelbundet raster. Dessa utmärka
sig framför de ovannämnda genom större transparens, men det möter tekniska
svårigheter att göra det regelbundna rastret lika fint som ett kornraster.
Bland de många olika färgrasterplåtar med regelbundet raster, som finnas eller
rättare sagt funnits, ty en del av dem fabriceras ej vidare, skola vi här endast omtala
den av Ducos ru Hauron och R. de Bercegol 1909 uppfunna omnikolor plåten, av
vilkens raster färgplanschens vid sid. 738 bild 13 visar en förstorad avbildning.
Omni-kolorplåtens raster framställes på följande sätt: På en med ett gelatinskikt försedd plåt
tryckes med violettblå fet färg smala parallella linjer, vilkas mellanrum är ungefär lika
med linjernas bredd. Plåten badas därefter i en lösning av en gul anilinfärg, som endast
uppsuges av de fettfria ställena, varvid mellanrummen mellan de violettblå linjerna
färgas gula. Sedan gelatinet torkat tryckes vinkelrätt mot de förra linjerna med en
ljusblå fet färg parallella linjer med mellanrum av ungefär linjernas bredd. Där dessa
blå linjer korsa de gula linjerna bildas de gröna fälten. Om plåten nu badas i en
lösning av en purpurröd anilinfärg uppsuges denna endast av de fettfria gula rutorna och
de två färgkomponenterna gult och purpurrött bilda här tillsammans orangerött. Man
erhåller på detta sätt ett färgraster, vars filterelement utgöras av violettblå linjer med
mellanliggande gröna och orangefärgade rutor (se bild 13 å färgplanschen). Färgrastret
förses med en vattentät fernissa och på denna gjutes sedan den pankromatiska
bromsil ver gelatinemulsionen .
Omnikolorplåten användes och behandlas på alldeles samma sätt som
autokromplåten.
Med de hittills beskrivna färgrasterförfarandena bli bilderna unika, d. v. s. varje
upptagning ger en enda bild, som icke utan försämring av bildkvaliteten kan mångfaldigas.
För att möjliggöra framställning av ett önskat antal likvärdiga bilder efter en och samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
