Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Kinematografi - Kinematografiens teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
764
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
Fig. 874. Stativ för kinokamera.
så, att kameran under upptagningen medelst vevar kan vridas och sålunda följa ett
föremål, som förflyttar sig i horisontal eller vertikal led (fig. 874). Vridningen i
horisontalplanet tillämpas även vid s. k. panoramaupptagningar.
Efter filmens exponering kommer dess framkallning, fixering och sköljning. För
att bekvämt kunna behandla de långa filmbanden i de olika baden måste man använda
speciella anordningar. I mörkrummet, som endast upplyses av starkt dämpat rött ljus,
viras filmen omkring en s. k. framkaUningsram (se fig. 875) framställd av impregnerat trä.
Den rymmer i regel 40—60 meter film. Ramen med den därpå upplindade filmen
ned-sänkes i ett tråg, som innehåller
framkallningslösningen. Sedan
filmen är färdigframkallad flyttas
ramen över i ett sköljtråg och
därefter i fixertråget och till sist
åter i ett sköljtråg, varefter filmen
viras av träramen och uppfästes
på en stor torktrumma för att
torkas (fig. 876). En snabb och
jämn torkning möjliggöres genom
att torktrumman med tillhjälp
av en elektrisk motor sättes i
hastig rotation.
Filmnegativet (fig. 877) är
nu färdigt och vi övergå till
framställningen av filmpositivet
(fig. 878). Detta sker genom
kontaktkopiering i en
kopieringsmaskin, vars konstruktion och
funktion framgår av den schematiska
fig. 879. (Jfr även fig. 880). På
. spolen A är filmnegativet upp-
rullat och på A’ den oexponerade positivfilmen. Såsom förut är nämnt användes till
positivfilm en mindre känslig men i stället mera finkornig emulsion. De båda
filmbanden föras i kontakt med varandra omkring den tandade matarrullen C, som
kontinuerligt matar fram filmbanden, varefter de av griparen F ryckvis föras fram och exponeras
vid ljuset från lampan II. G är en slatare och B och BI spolar för filmnegativet och den
exponerade positiv filmen. Genom att avståndet mellan filmen och ljuskällan förändras,
anpassas ljusstyrkan efter negativets täthet.
Positivfilmen framkallas och behandlas för övrigt på alldeles samma sätt som
nega-ti vfilmen.
Genom endast framkallning och fixering får man bilder med en neutral svart eller
grå färgton. Ofta är det önskvärt att erhålla bilder i en annan färgton, som bättre
överensstämmer med bildinnehållet, eller som ger bilderna en mera tilltalande ton. Detta
åstadkommes genom Uming eller färgning.
Genom kemisk toning förvandlar man silverfällningen i skiktet på kemisk väg till
olika färgade föreningar. Förvandlar man t. ex. silvret till svavelsilver erhålles en brun
eller svartbrun ton, och om man överför det till andra färgade föreningar eller därpå
utfäller färgade fällningar kunna röda, blå, gröna etc. toner erhållas. Sålunda blir exem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
