Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Kinematografi - Kinematografiens teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
778
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
Fig. 894. Schematisk bild av Gaumonts
projektionsanordning för trefärgskinematograti.
utförande. För att trefärgsprojektionen skall ge goda resultat erfordras nämligen icke
endast med största precision arbetande apparater, utan även högt uppdriven teknisk
färdighet hos operatören. Detta gäller såväl upptagnings- som projektionstekniken.
Trefärgsfotografiens teori och teknik äro redan på sid. 738 och följ, utförligt
behandlade och kunna därför i detta sammanhang förbigås. Det gäller att vid
upptagningen av de kinematografiska seriebilderna av varje enskild bild framställa
tre delbilder, som var och en motsvarar en av de tre färgkomponenterna. I princip
enklast kan detta ske genom att upptagningsapparaten är utrustad med tre objektiv, som
äro placerade axelparallellt bredvid eller
över varandra. Varje objektiv är försett
med var sitt ljusfilter, ett orangerött, ett
grönt och ett blå violett, och upptagningarna
göras på pankromatisk film. För att
möjliggöra de enskilda delbildernas fullständiga
sammanfallande vid projektionen är det
nödvändigt, att de tre delbilderna upptagas
och sedermera kopieras på samma filmband
bredvid eller över varandra. Filmbandet
är alltså antingen så brett att delbilderna
få rum bredvid varandra eller ock
fram-ryckes filmen vid varje exponering ett
stycke, som motsvarar tre bildhöjder. Den
senare metoden har den fördelen, att film
av vanliga dimensioner och perforering kan
användas.
En på sistnämnda princip baserad
metod är Gaumonts kronokromförfarande, som
ger utomordentligt goda resultat och som
särskilt i Frankrike fått teatermässig
användning.
Metoden med tre bredvid eller över varandra monterade upptagningsobjektiv har
emellertid den nackdelen, att varje objektiv »ser» föremålet under något olika perspektiv,
vilket naturligtvis har till följd, att vid återgivandet av föremål, vars olika partier ligga
på olika avstånd från kameran, en fullständig koincidens mellan delbilderna vid
projektionen är utesluten.
För att i största möjliga grad eliminera detta fel har Gaumont minskat bildhöjden.
På ett filmstycke, som motsvarar två bildrutor av normal höjd, göras tre upptagningar;
objektiven komma därigenom tätt intill varandra och parallaxen inskränkes till ett
minimum. Vid projektionen använder Gaumont en egenartad projektionsanordning,
vars princip framgår av fig. 894. De tre projektionsobjektiven 1,2, 3 projiciera de tre
delbilderna g, r och b genom motsvarande färgfilter i bländarskivan. Vid varje bild växling,
som sker med tredubbel frekvens, framryckes filmen endast ett stycke, som motsvarar
en bildhöjd; varje enskild bild blir sålunda projicierad tre gånger, men då färgfiltrens läge
i bländarskivans sektioner omväxla, (se fig.) blir varje delbild alltid projicieraä genom
sitt rätta filter. Genom denna anordning bli visserligen icke alltid de delbilder, som
tillhöra samma exponeringsmoment projicierade samtidigt, vilket vid återgivandet av
hastiga rörelser kan ha en bristande koincidens till följd, men man vinner tack vare denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
