Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Kinematografi - Kinematografiens teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
784
FOTOGRAFI OCR REPRODUKTIONSTEKNIK.
Fig. 902. Tvärsnitt i
cirka 50 ggr
förstoring av en
kodacolorfilm. FF
cellnloid-film m*-d
cylinderlinser CCC; E
emul-sionsskikt.
höger till vänster, varvid de vita ljusstrålarna först genomtränga skiktet E i den mån
detta är transparent och projicieras därefter av cylinderlinserna till objektivet O, som
bryta dem mot punkten P, varvid de passera färgfiltret R, G, B. Projektionsskärmen anse
vi befinna sig i samma plan som punkten P.
Projektionen sker med kodaskopet (den for Ciné-Kodakfilmen
avsedda projektionsapparaten, se sid. 790), som för ändamålet
utrustas med det erforderliga projektionsfiltret.
Ett bildställe på filmen, som exempelvis påverkats av rött ljus,
är transparent på det ställe, på vilket bilden av det röda filterfältet
vid upptagningen befann sig. Den lilla cylinderlinsen projicierar detta
bildställe till det parti av projektionsobjektivet O, framför vilket det
röda filterfältet R befinner sig, och återgives på projektionsskärmen i
P med en liten yta, som blir röd under förutsättning att de med g
och b betecknade bildställena på filmen F äro täckta av
silverfällning och sålunda icke genomsläppa något ljus. Vore i stället endast
bildstället g eller b transparent, så skulle den lilla ytan i P bli grön
resp, blå violett. Skulle såväl r som g och b vara transparenta, så bleve
den lilla ytan i P vit, ty i detta fall skulle ljuset genomgå alla tre
färgfiltren och de tre färgade strålknippena skulle, då de sammanfölle i P,
bilda vitt. På samma sätt uppstå på grund av additiv färgsyntes
(se sid. 742) alla de färgtoner och färgnyanser, som genom
trefärgs-filtren vid upptagningen upplösts i sina komponenter och vid
upptagningen inverkat på filmen, och man erhåller på skärmen en bild,
som återger det upptagna föremålets färger.
Fig. 905 är ett mikrofotografi i 50 gångers förstoring av en
bilddetalj (ett ansikte) av en kodacolorfilm. Linjestrukturen har
alltså på denna bild samma storlek, som den skulle få vid den
före
skrivna maximiförstoringen, d. v. s. då den 11 mm breda bildrutan förstoras till cirka
56 cm. För att rasterstrukturen icke skall bli störande måste den projicierade bilden
betraktas på ett avstånd av 3—4 meter.
Kodacolorförfarandet återger med utmärkt naturtrohet
föremålets färger. Vid upptagningen fordras starkt ljus, helst solljus, men
för övrigt erbjuder upptagningen på kodacolorfilmen knappast större
svårigheter än vid kinoupptagning i svart och vitt.
Fig. 903.
Stereoskopisk kineniatografl. Den rörliga bilden verkar i regel mera plastisk än
den stillastående; i synnerhet är detta fallet, om föremålen röra sig i olika plan. Genom
att föremålen i förgrunden förflytta sig hastigare över skärmen än de mera avlägsna,
då ju den skenbara rörelsen minskas i samma grad som föremålen undergå den
perspek-tiviska förminskningen, får man nämligen en viss illusion av djup, d. v. s. bilden
verkar plastisk. En verkligt stereoskopisk effekt kan endast erhållas medelst
stereoskopisk kinematografi, varvid föremålen samtidigt upptagas på tvenne filmband genom två
axelparallellt bredvid varandra anbragta objektiv, ty endast vid binokulärt seende, d. v. s.
endast om vi betrakta föremålen med två ögon, kunna vi med säkerhet uppskatta och
förnimma de enskilda föremålens inbördes avstånd. Varje öga ser då föremålen under
något olika perspektiv, vilket gör att vi få förnimmelse av djup. För att erhålla en
stereoskopisk effekt gäller det att efterbilda det binokulära seendet och detta sker som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
