Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Kinematografi - Kinematografiens teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINEMATOGRAFL TEKNIK.
785
sagt genom att föremålet upptages med två objektiv, vilkas inbördes avstånd normalt
bör vara lika med ögonaxlarnas avstånd, som är c:a 65 mm. Om vi alltså ha två
bildserier, av vilka den ena motsvarar det högra, den andra det vänstra ögats perspektiv,
och vid projektionen anordna så, att det högra ögat endast ser den med
högerobjektivet tagna bildserien, det vänstra endast den med vänsterobjektivet tagna, så äro
betingelserna för ett stereoskopiskt seende uppfyllda och vi få alltså, om de båda bilderna
sammansmälta,- förnimmelsen av en tredimensionell bild. Uppställer man bredvid
varandra två projektionsapparater, av vilka den ena projicierar högerbilderna, den andra
Fig. 904. Schematisk framställning av npptagningsanordningen vid kodacolorförfarandet.
vänsterbilderna, och anordnar så, att omväxlande höger- och vänsterbilder projicieras
på skärmen, och betraktar dessa bilder genom en betraktningsapparat, som medelst
en elektrisk ledning står i mekanisk förbindelse med projektionsapparaten, och med
samma frekvens omväxlande blottar resp, avskärmar än det ena än det andra ögat,
tycker man sig se en fristående bild. Samma effekt kan man emellertid även ernå
med en enda projektionsapparat, om man framställer en positivfilm, som är så
beskaffad, att varannan bild är en högerbild, varannan en vänsterbild, och anordnar så,
att högra ögat endast är öppet under de moment högerbilderna projicieras och vice
versa. De stereoskopiska kinematografbilderna ha en alldeles förbluffande effekt. Man
får nämligen intryck av, att föremålen befinna sig långt framför projektionsskärmen.
Illusionen av verklighet är så stor, att åskådaren ofrivilligt ryggar tillbaka, då ett
föremål hastigt synes närma sig. Då emellertid varje åskådare måste vara beväpnad
med en mekanisk betraktningsapparat — utan sådan ser man endast ett virrvarr —
som var och en fordrar sin elektriska ledning, blir metoden omständlig och dyrbar att
praktiskt genomföra.
En sådan mekanisk betraktningsapparat är obehövlig vid den s. k. anaglyfmetoden.
Principen för denna metod är följande: De för högra ögat avsedda bilderna färgas med
en viss färg och de för det vänstra avsedda med en till denna komplementär; vid
projektionen betraktas bilderna genom ett par färgade brillor. Man framställer sålunda,
t. ex. efter den med det högra objektivet upptagna bildserien, en grön, positiv bildserie,
som lägges i kontakt med en efter den med det vänstra objektivet upptagen röd
bildserie, så att oändligt avlägsna bilddetaljer sammanfalla. De närmare liggande
bildpartierna komma naturligtvis därvid icke att sammanfalla på grund av den
perspek-tiviska olikheten. Betraktas bilderna med obeväpnade ögon, ser man därför endast ett
virrvarr i grönt och rött. Håller man däremot ett rött ljusfilter framför det högra ögat
och ett grönt framför det vänstra, så ser varje öga endast den till ljusfiltret komplemen-
50—270536. Uppfinningarnas bok. IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
