Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Reproduktionsteknik - Manuella reproduktionsförfaranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
824
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
För varje nytt avtryck förnyas fuktning och infärgning. Till plantrycket hör litografien
och flera andra, på ovannämnda princip baserade, moderna reproduktionsmetoder.
Vid den egentliga litografien utgöres tryckformen av en planslipad, finkornig kalksten,
s. k. litografisk sten. På grund av den litografiska stenens dyrbarhet, tyngd och
bräcklighet har man vid en del moderna förfaranden ersatt densamma med mattslipade eller
mattetsade zink- eller aluminiumplåtar. Ehuru tryckformens material här icke utgöres
av sten kallar man ändock dessa metoder litografiska, emedan de fordra samma
tryckteknik som de egentliga litografiska metoderna.
Vid ljustrycket, som även är ett plantrycksförfarande, utgöres tryckformen av ett
på glas eller annat underlag gjutet gelatinskikt, som på fotokemisk väg genom partiell
garvning bibringas förmågan att i olika grad uppsuga vatten och därmed egenskapen
att upptaga resp, stöta ifrån sig tryckfärg vid invalsning med fet färg.
Omstående tabell (sid. 823) ger en allmän orienterande översikt av de olika
repro-duktionsmetoderna och de olika tekniska metoder, som komma till användning vid
tryckformarnas framställning.
Vi övergå nu till en kortfattad beskrivning av de viktigaste grafiska reproduktions
-förfarandena, varvid vi emellertid måste begränsa oss till endast sådana, som ha eller
ha haft någon praktisk större tillämpning.
Manuella reproduktionsförfaranden.
Fig. 969. Gammal
trä-snidarekniv.
Träsnittet. Bland de grafiska reproduktionsmetoderna är träsnittet eller
xylogra-fien (av grek, xylon, trä, och grafein, teckna, rista, skriva) det äldsta. Under träsnittets
äldsta tid skuros tryckformarna på bräden eller skivor av olika träslag, särskilt användes
bok, lönn eller päronträ. För skärning använde man knivar av
särskild form, som bestodo av ett i ett skaft insatt stycke
urfjä-derstål, som i ena ändan var plant avslipat, så att man
samtidigt erhöll egg och udd (se fig. 969). Träplattorna utgjordes i
äldsta tiden alltid av längdträ, d. v. s. träets fibrer voro
parallella med brädans yta. Först hyvlades och slipades träskivan
fullkomligt plan och sedan teckningen anbringats på densamma
vidtog skärningen, som utfördes på så sätt, att på varje sida om
de partier eller linjer, som skulle kvarstå upphöjda, gjordes en
skåra med snidstålet, varefter de utanför liggande partierna
avlägsnades med tillhjälp av håljärn och mejslar. Detta var ett
högst mödosamt arbete, och då därtill längdträet med sin ojämna
struktur lade hinder i vägen för ett friare arbetssätt, måste
man nöja sig med tämligen enkla streckteckningar.
De äldsta träsnitten utfördes av enkla hantverkare, som
skuro sina egna ofta klumpigt utförda teckningar. De framställdes utan några som
helst konstnärliga anspråk och voro avsedda för den stora massan för uppbyggelse
eller nöje. De allra äldsta träsnitten hade vanligen ett tarvligt utseende, de voro
utförda med tämligen breda linjer, som endast återgå vo föremålens grövre konturer;
skuggor, modellering och perspektiv saknades fullständigt. Först så småningom gör
sig en mera konstnärlig uppfattning gällande, i det att konturerna avrundas med
skugglinjer i streckmaner och en perspektivisk framställning ofta kommer till
användning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
