Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Reproduktionsteknik - Fotomekaniska reproduktionsförfaranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
Fig. 1021. Rutraster, förstorat.
för behandlingen med hartspulver, och denna procedur upprepas 3 a 4 gånger, tills den
erforderliga djupetsningen är uppnådd, fig. 1018 D. Bildens linjer bilda nu liksom åsar med
trappstegsformade avsatser; dessa avsatser äro märken efter de olika etsningsrepriserna,
fig. 1018 E. Där större ytor utan bilddetaljer förekomma, avlägsnas metallen med
fräsmaskin, emedan djupetsning med syra skulle bli alltför tidsödande. Denna extra
fördjupning av större detaljlösa partier är nödvändig för att förhindra att de taga
färg, då klischéen vid infärgningen överfares av den elastiska valsen.
En annan metod för att skydda bildens
linjer för underetsning är den s. k.
invals-ningsmetoden. Plåten invalsas efter varje
etsning med tillhjälp av en relativt hård,
slät vals med fet färg, som då företrädesvis
häftar på de upphöjda partierna, varpå
plåten inpudras med hartspulver, som fastnar i
den klibbiga färgen. Om nu plåten
uppvärmes lindrigt, smälter hartset och rinner över
reliefens kanter och bildar där ett syrefast
skydd, som hindrar syran att från sidorna
angripa linjerna. Proceduren upprepas, tills
den erforderliga djupetsningen är
uppnådd.
Efter tillräcklig djupetsning bortlöses
etsskyddet med terpentin eller fotogen.
Vanligen avslutas processen med en s. k.
rundetsning, som har till uppgift att bortetsa de
trappstegsformade avsatserna, som lätt
kunna ta färg, och bli synliga vid
tryckningen. (Se fig. 1018 F.) Till sist monteras
plåten på en trästock för att få samma höjd
som typerna, och klischéen är nu färdig att
inläggas i pressen för tryckning. Fig. 1019 framställer en på sin trästock monterad
klisché och fig. 1020 ett avtryck av densamma.
Autotypi. Föreligger originalet såsom halvtonbild, måste som sagt bildens
halvtoner uppdelas i ett system av större eller mindre punkter, innan den kan omvandlas
i en tryckbar klisché. Detta sker genom att vid negativets tagning ett rutnät, s. k.
raster, placeras några mm framför plåten.
De första försöken att med tillhjälp av ett raster uppdela bildens halvtoner gjordes
av Talbot redan 1852. Denne använde dels trådraster, bestående av någon gles vävnad,
dels även kornraster. I slutet av 1870-talet arbetade Deveaux, Husnik, Rousselon,
Meissenbach och Angerer & Göschel med liknande försök. De första lyckade
resultaten erhöllos av Meissenbach 1882. Denne använde att börja med följande metod.
Först framställdes ett dia positiv efter ett vanligt negativ; detta diapositiv lades i
kontakt med ett linjeraster och användes för framställning av ett nytt negativ, som nu
erhöll en linjestruktur och användes för tryckformens framställning. Metoden gav
brukbara resultat; den var emellertid omständlig och fick ringa praktisk användning. År 1883
uppfann Angerer i Wien metoden att placera rastret framför plåten vid negativets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
