Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Reproduktionsteknik - Fotomekaniska reproduktionsförfaranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
866
FOTOGRAFI OCH REPRODUKTIONSTEKNIK.
är störst i mitten, börjar ljusverkan naturligtvis därstädes. I de kretsar, som äro relativt
mörka, har vid en viss exponeringstid endast mittpartiet hunnit verka, och här bildas
alltså en helt liten punkt, men ju ljusstarkare kretsarna äro, desto mera har under samma
tid ljusverkan hunnit breda ut sig och desto större bli punkterna. Fig. 1022 och 1023 visa
schematiskt denna sak. Fig. 1024 a återger i förstorad skala ett rasternegativ. Av detta
se vi, att på de ställen, som motsvara bildens skuggpartier, äro punkterna mycket små,
i mellantonerna äro de större och i dagerpartierna så stora, att de gripa över varandra,
så att endast små, transparenta punkter återstå.
Fig. 1024 a. Autotypinegativ (förstorat).
Fig. 1024 b. Avtryck av en efter vidstående
negativ framställd antotypiklisché.
Såsom negativmaterial för autotypinegativet användes en klart och hårt arbetande
plåt. Mest brukas även här jodsilverkollodiumplåten, men man har på sista tiden,
åtminstone för vissa slag av arbeten, börjat använda speciella bromsilvergelatinplåtar,
s. k. fotomekaniska plåtar.
Vi komma nu till bildens kopiering på zinkplåten och dess etsning.. Arbetsgången
vid den numera vanligen använda metoden, det s. k. emaljförfarandet, är i korthet
följande: en blank, väl rengjord zinkplåt förses med ett ljuskänsligt skikt genom att
övergjutas med en blandning av fisklim och ammoniumbikromat, varefter den, sedan skiktet
torkat, kopieras under rasternegativet. Därvid garvas de av ljuset påverkade ställena,
och vid en efterföljande behandling med vatten kvarbliva därför endast dessa på zinken,
under det att de av negativets mörka partier skyddade och därför icke garvade ställena
upplösas, så att metallen här blir ren. För att lättare kunna urskilja punkterna på
metallunderlaget och samtidigt kunna avgöra om metallen mellan dessa är fri från fisklim.
badar man plåten i en lösning av metylviolett, som absorberas av fisklimsskiktet och
färgar detta intensivt blå vi olett, under det att själva metallytan förblir ofärgad. Genom
att plåten uppvärmes till ungefär 200° antager fisklimmet en brunaktig färg och bildar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
