Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Fotografi och reproduktionsteknik, av John Hertzberg - Reproduktionsteknik - Fotomekaniska reproduktionsförfaranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REPRODUKTIONSTEKNIK. FOTOMEKANISKA REPRODUKTIONSFÖRFARANDEN. 877
Det var först sedan man lärt sig att på fotografisk väg utföra detta arbete och sedan
man medelst fotomekaniska metoder kunde framställa de erforderliga tryckformarna,
som trefärgstrycket kunde få praktisk betydelse.
Fig. 1031. Vridraster för upptagning av trefärgsnegativ.
Trefärgstrycket. Den princip, som ligger till grund för trefärgstrycket, är redan
på sid. 742 under Färgfotografi utförligt beskriven och kan därför i detta sammanhang
förbigås.
De första fotomekaniska trefärgstrycken framställdes medelst ljustryck omkring
1877 av Charles Cros i Paris och Josef Albert i München. Sedermera har man
framställt trefärgstryck medelst samtliga
fotomekaniska förfaranden, autotypi,
offset, fotogravyr. Mest användes
härtill autotypi och på sista tiden
även i stor utsträckning offsettrycket.
Arbetsgången vid trefärgsautotypien
är i korta drag följande: efter den
färgade originalbilden upptagas
genom orangerött, grönt och blåviolett
ljusfilter tre rasternegativ, efter
vilka sedan framställas tre positiva
klischéer, som sedan tryckas på
varandra med transparenta tryckfärger,
som äro komplementfärger till
upp-tagningsfiltrens färger. Den genom
det blåvioletta filtret upptagna
delbilden tryckes sålunda med gul färg,
den genom det gröna med purpurröd
och den genom det orangeröda filtret
upptagna med blå färg. (Jfr
färgplanschen vid sid. 738.) Såsom
negativmaterial användas antingen
brom-silverkollodiumemulsionsplåtar, som
äro sensibiliserade för olika spektralområden, eller ock speciella pankromatiska
brom-silvergelatinplåtar, s. k. fotomekaniska plåtar. Rasternegativen upptagas såsom vid
den vanliga autotypien. En sak, som nödvändiggör en från den vanliga enfärgade
autotypien avvikande teknik, är den s. k. moarébildningen, ett fenomen, som uppstår
om två parallella linjesystem korsa varandra under mycket spetsiga vinklar. På grund
av den därvid uppträdande periodiska förtätningen av linjeavstånden bildas ett slags
mönster, moaré, som verkar mycket störande. Emedan man i praktiken aldrig kan
undvika, att de olika rasterlinjerna bilda mycket spetsiga vinklar med varandra, om
två eller flera med samma rasterställning tagna klischéer tryckas på varandra,
uppstår i dylika fall alltid moarébildning. Är däremot korsningsvinklarna tillräckligt
stora, c:a 30°, undgår man detta fel. Om man därför mellan upptagningarna av de
olika rasternegativen vrider rastret i sitt plan 30°, så erhåller man klischéer, som vid
sammantryckningen icke visa någon moaréstruktur. De för trefärgsautotypi avsedda
reproduktionskamerorna äro därför försedda med en anordning, som på ett enkelt sätt
möjliggör rastrets vridning. Se fig. 1031.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
