Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kontorsteknik, av O. Sillén - Skrivhjälpmedel - Skrivmaterialet - Skrivverktygen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKRIVHJÄLPMEDEL. SKRIVVERKTYGEN.
889
lan de nu brukliga kvarto- och folioformaten och är avsett att ersätta dessa. Det torde
utan närmare motivering inses, vilken stor privat- och nationalekonomisk besparing som
skulle kunna ernås, därest man ville frångå de tusentals nu förekommande olika
pappers-formaten och anpassa sig efter de relativt fåtaliga standardiserade storlekarna.
SKRIVVERKTYGEN.
Äldre skrivverktyg. Skrivning medelst pensel och tusch resp, bläck har förekommit
sedan flera tusen år tillbaka och är ännu i bruk i Kina och Japan.
I sten måste inskrifterna givetvis göras med hjälp av mejsel, medan man däremot
på metalltavlor gjorde inristningar medelst spetsiga grijjlar. Sådana av olika
konstruktion kommo också till användning för åstadkommande av intrycken på ler- och
vaxtavlor.
För skrivning på pergament begagnades, förutom penslar, till att börja med (redan
av de gamla egypterna) pennor av vassrör, som ännu äro i bruk i Österlandet. Sedermera
kommo ving- eller stjärtfjädrar av fåglar och företrädesvis gåspennor1 till användning.
Dessa höllo sig i Europa kvar långt in på 1800-talet, även sedan den fabriksmässiga
framställningen av stålpennor kommit i gång.
Bläckpennor och bläck. De första stålpennorna lära ha tillverkats redan på
1740-talet av en skrivare i Aachen vid namn Janssen. De synas emellertid ej ha fått större
avsättning, och uppfinningen råkade sannolikt i glömska. Allt talar nämligen för att
engelsmännen Harrison och Mason, som efter 1780 upptogo fabrikationen av
stålpennor, icke kände något därom, lika litet som den tyske skrivläraren Bürger kände till
sin landsmans eller nämnda engelsmäns fabrikat, då han 1808 kom med en ny uppfinning
av stålpennor. Man anser dock, att de första stålpennorna av verkligt tillfredsställande
beskaffenhet icke började tillverkas förrän år 1830 av den engelske fabrikanten J. Perry.
Denne blev den egentlige grundläggaren av Englands nu så blomstrande och över hela
världen välkända stålpennindustri. I Sverige har man på skilda håll bedrivit detta
slags tillverkning, men fabrikerna ha icke lyckats bestå i den kapitalstarka utländska
konkurrensen.
Reservoarpennor representera ingalunda en så sen uppfinning, som man skulle frestas
att tro. Redan de gamla egypterna kände till ett slags dylika pennor, förfärdigade av
vass-rör. I nyare tid synes den franske matematikern N. Bion (i början av 1700-talet) ha
varit den förste, som lämnat en beskrivning av — och sannolikt även uppfunnit — en
»ändlös penna». I Tyskland började omkr. år 1780 en mekaniker i Leipzig Scheller att
framställa »reseskrivpennor», som synas ha haft en väsentligt enklare konstruktion än
de franska utan att därför vara mindre användbara. Det första kända patentet på en
reservoarpenna uttogs i London 1819 av J. Scheffer, vilken gav sitt alster den ståtliga
benämningen »pennografiskt instrument». Av de följande uppfinnarna på detta område
må blott nämnas snickaren G. Poulton i Middlesex, vars penna (benämnd »self-supplying
pen») torde ha varit den första som var förgylld (av vikt ur varaktighetssynpunkt), samt
fransmannen Hoyau, som 1821 lät patentera en »encrier-plume», med vilken man skulle
kunna skriva oavbrutet i 12—15 timmar.
Den moderna industrien inom detta område kan dock anses ha grundlagts först år
Latinska ordet penna betyder fjäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
