Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kontorsteknik, av O. Sillén - Skrivhjälpmedel - Skrivverktygen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
890
KONTORSTEKNIK.
1887 av amerikanaren L. E. Waterman, vars »Ideal Pen» patenterades år 1883. På dennes
uppfinning, enligt vilken bläcket föres till pennspetsen genom trånga kapillärrör,
samtidigt som tillförseln av luft regleras automatiskt, grundar sig tillverkningen av de flesta,
nu i handeln förekommande reservoarpennorna . Även om mycket enkla och billiga
konstruktioner, möjliggörande användande av vanliga stålpennor, förekomma, äro de
gedignare och för intensivt bruk avsedda fabrikaten försedda med skrivpennor av guld med
iridiumspets, varigenom hållbarheten mycket väsentligt ökas.
Det förtjänar i detta sammanhang nämnas, att man på många stora kontor i U. S. A.
låter alla bokförare arbeta med reservoarpennor, emedan man anser de så ofta med
vanliga stålpennor erforderliga handrörelserna vid neddoppning i bläckhornet vara alltför
tids- och kraftslukande.
Grundvalen till den nutida bläck-kemien anses ha lagts genom engelsmannen Rob.
Boyle’s år 1663 slutförda analytiska undersökningar. De bläcksorter, som numera
användas, bestå av klara lösningar utan uppslammade beståndsdelar, vilka innehålla
tannin och gallussyra jämte järnsalt. Dessa ämnen förorsaka under ljusets inverkan, att
skriften efter torkningen svartnar. Endast bläck framställt på detta sätt är i vissa länder
tillåtet för användning i statsbruk eller för andra ändamål, där det är angeläget, att
skriften håller sig under längre tids förvaring av handlingarna.
Till slut må i detta sammanhang nämnas, att läskpapper varit känt i över 275 år,
men att det antagligen icke förrän under de sista 50 åren förmått uttränga den förut
dominerande strösanden.
Blyertspennor och pennformare. För mindre viktiga eller tillfälliga anteckningar
använde man redan mycket tidigt krita eller förkolnade träbitar. Romarna använde för
skrivning understundom ett slags rödfärgande sten, som fastsattes i klämhållare. När
längre fram papperet kommit i bruk, fann man, att skrivning kunde verkställas vid lätt
tryckning av Wybitar mot papperet. Till att börja med använde man små runda
blyskivor (på dåtida tyska: »Bleeschticken») för att draga linjer eller göra kortare
noteringar, senare formades blyet till stift (»Bleistift»). Med detta slags skri vverktyg ha våra
blyertspennor endast namnet gemensamt. Huvudbeståndsdelen i dessa är nämligen
grafit.
I England började redan omkr. år 1500 grafitstift komma till användning för
skrivning, först endast i form av finkluvna grafitstycken, senare försedda med ett slags
trä-hållare. Den första beskrivningen av träinfattade grafitstift, liknande våra blyertspennor,
förekommer i en av K. Gessner från Zürich år 1565 utgiven bok. I större skala började
blyertspenntillverkningen bedrivas efter upptäckten av grafitgruvorna i Borrowdale år
1664. Även de fabriker, som i Nürnberg sedan omkring år 1700 framställde
»Bleiweiss-stifte», använde engelsk grafit (av vilken de dock blott erhöllo avfallet) jämte grov grafit
från Bajern och Österrike.
Omkring år 1790 gjordes av parismekanikern N. J. Conté —- och enligt uppgift
samtidigt av wienaren J. Hardtmuth — en uppfinning, som åstadkom en högst väsentlig
förbättring av blyertsfabrikationen. Genom tillsats av fin lera till den pulveriserade
grafiten kunde man nu börja framställa varje önskad grad av hårdhet och olika nyanser
av svart. Det är på denna uppfinning, som all nutida blyertstillverkning baseras. Det
sedan lång tid tillbaka i pennorna använda träslaget är ceder (vars lämplighet för detta
ändamål först påpekats av engelsmannen J. Pettus år 1683). De främsta
blyertsfabrikerna finnas nu i Nürnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
