Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kontorsteknik, av O. Sillén - Räknehjälpmedel - Enklare tekniska hjälpmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄKNEHJÄLPMEDEL. ENKLARE TEKNISKA HJÄLPMEDEL.
905
s. k. räknebänkarna (på italienska »banca», tyska Bank, varav vårt ord på
penninginrättningar härledes). På dessa räknades med särskilda »räknepenningar» i st. f. med kulor.
Även i Sverige användes dylika räknebänkar med indelning för daler, mark, ören och
fyrkar långt in på 1700-talet.
Över hela Kina och Japan liksom även i Ryssland användas alltjämt kulramar i
stor utsträckning inom affärslivet, och detta icke blott av småhandlande, som varken
kunna skriva eller »räkna i huvudet», utan även inom de större bankerna och
affärskontoren. En person, som är väl van vid användningen av en dylik kulram, kan utföra
additioner väsentligt snabbare än den, som adderar på papperet med begagnande av
vår vanliga räknemetod (utan maskin). Men man kan även därmed utföra
multiplikationer och divisioner, ja t. o. m. utdraga kvadrat- och kubikrötter.
Ungefär samtidigt med att kulramar började användas i Europa synes den första
multiplikationstabellen eller »räknetavlan» ha uppkommit. Genom en förväxling har denna
mot slutet av medeltiden kommit att få namnet »pythagoreiska tabellen». Det finns
nämligen ingenting som direkt tyder på att en dylik tabell varit känd, innan Nikomachos
(omkr. år 100 e. Kr.) omnämner den såsom sin uppfinning. Under namn av
»Rechen-knecht» i Tyskland och »lathund» i Sverige användas räknetabeller ännu i våra dagar i
ganska stor utsträckning på kontor och kunna där göra mycket stor nytta även i
jämförelse med dyrbara räknemaskiner, då det är fråga om mindre multiplikationer
(speciellt upp till tvåsiffriga gånger tresiffriga tal). Den f. n. mest bekanta tabellen av
detta slag i vårt land torde vara den av Vilkenson utarbetade »Multidivi».
En tillämpning för speciella ändamål av multiplikationstabellens idé representeras
av de räntetabeller, som användas i stor utsträckning inom banker och på affärskontor.
En enkel räkneapparat kan framställas därigenom, att man gör två långa stavar av
papp eller trä, på vilka man med lika stora, jämna avstånd markerar ett streck för varje
tal t. ex. från O till 100. Vill man med hjälp av dessa addera 24 till 15, placerar man
O-strecket på den ena staven vid den andras 24-streck och kan då på sistnämnda stav
avläsa summan 39 vid det ställe, som befinner sig invid den förstnämndas 15-streck.
Denna enkla princip har kommit till användning (fastän naturligtvis i mera fulländat
utförande) dels i form av räkneskivor och små enkla räkneapparater av tunn plåt med
stiftinställning (såsom den tyska »Trick»), dels ock framför allt i form av »räknelinjaler»
eller t>räknestickor». Av dessa apparater ha endast de sistnämnda kommit till större
användning inom kontorsområdet, detta emedan de äro avsedda huvudsakligen för
verkställande av multiplikationer, divisioner, rotutdragningar etc. och icke blott såsom
räkneskivor o. dyi. blott för addition och subtraktion.
På räknestickan utföras multiplikationer enligt logaritmisk princip, d. v. s. genom
addition av logaritmerna för faktorerna. Den förutnämnde skotske matematikern Napier,
som anses vara den egentlige uppfinnaren av logaritmerna, hade också konstruerat ett
slags räknestavar, de »Napierska (el. Neperska) räknestavarna», med vilkas hjälp även
större tal kunde multipliceras utan tillhjälp av multiplikationstabellen. Efter hans död
beskrev den engelske matematikern Gunter år 1623, hurusom man kunde använda
napierska stavar med logaritmisk indelning. Engelsmännen Wingate (1627) och Partridge
(1657) förbättrade denna idé, och i slutet av 1700-talet fulländade James Watt den
logaritmiska räknestaven så, att den erhöll i allt väsentligt den nuvarande, för alla
ingenjörer välkända formen. Den mest bekanta fabriken för tillverkning av dylika
räkne-stickor torde numera vara A. W. Faber i Nurnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
