Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kontorsteknik, av O. Sillén - Räknehjälpmedel - Räknekonstens och siffrornas historia - Enklare tekniska hjälpmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
904
KONTORSTEKNIK.
Om man vill skaffa sig en föreställning om den fördel de arabiska siffrorna och
posi-tionssystemet betyda gentemot det romerska siffersystemet, kan man lämpligen försöka sig
på att addera tre mindre tal enligt vardera principen t. ex.
84................................LXXXIV
790 ...............................DCCXC
1005 .................................. MV
Det är tydligt att man vid användande av de romerska siffrorna måste ha något särskilt
hjälpmedel, eljest blir den för oss — med användande av arabiska siffror — så enkla
uppgiften synnerligen svårlöst. Ett dylikt hjälpmedel skaffade man sig (antagligen först
under medeltiden) genom att i skrift använda samma idé, som ligger till grund för
kulramen, nämligen följande:
M 0 X I
84 VIII IV 9
790 VII IX
1005 I V
Härigenom kunde tydligen uträkningar av additioner och subtraktioner väsentligt
underlättas, men i jämförelse med positionssystemets enkla princip är denna ändock mycket
omständlig.
Av våra enklare räknemetoder uppträder multiplikationen i vår mening först mot
medeltidens slut. Division enligt den nu tillämpade metoden torde icke ha börjat allmänt
praktiseras förrän under 1800-talet. Räkning med bråk kände redan egypterna till, men
decimalbråk infördes först omkr. år 1585 av holländaren Stevin. Decimalkommat anses
dock ha börjat användas av skotten Napier, logaritmernas egentlige uppfinnare (1550—
1617).1
Enklare tekniska hjälpmedel.
Den första kända och till sin konstruktion enklaste av alla räkneapparater är över
4 500 år gammal, och ändock användes den ännu i våra dagar i ett antal, som kan mäta
sig med de populäraste räknemaskinsfabrikatens. Kulramen, våra småbarnsskolors för
alla välbekanta åskådningshjälpmedel för enklare uträkningar, anses nämligen ha
uppfunnits redan omkring år 2637 f. Kr. av kinesen Cheou-ly. Även japanerna ha sedan
årtusenden tillbaka använt samma slags apparat, men i Europa har den sannolikt icke
förrän i begynnelsen av vår tidräkning börjat införas. Den grekiska abax, av romarna
benämnd abacus, rsom först beskrives av en grekisk författare på 300-talet e. Kr., utvisar
alldeles samma konstruktion som kinesernas suan-pan eller japanernas soroban.
Någon allmännare användning i Europa torde icke dessa kulramar eller »räknebräden»
ha fått förrän mot slutet av 1400-talet, men efter denna tid började de att intaga en
framstående plats och omnämnas bl. a. i räkneböckerna. Ett slag av dyhka apparater voro de
1 Beträffande siffrornas och räknekonstens historia hänvisas till bl. a.: M. Cantor: Vorlesungen
über die Geschichte der Mathematik, 1880; Treütlein: Geschichte nnserer Zahlzeichen, 1875;
Tropfke: Geschichte der Elementarmathematik, 1912, samt kortfattat i A. Jansson: Om
räknemaskiner och deras föregångare samt några uppgifter om olika talsystem i Teknisk Tidskrift,
Vecko-uppl. 1919, häft. 40—42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
