Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rusdrycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Frygien, tranorna från Melos, killingar från
Ambrakia, unga tonfiskar från Bosporen, murenor från
Gibraltars sund, ostron från Tarentum, stör från
Rodos, nötter från Tasos samt dadlar och välsmakande
ollon från Egypten. Fiskar och sjödjur i allmänhet,
som i romarnas kokkonst intogo en framstående plats,
hemfördes lefvande och fingo i enkom för ändamålet
anlagda dammar hemta sig från resans besvärligheter,
eller gödde man dem någon tid för att ge dem en mera
utsökt smak. Lucullus, hvars namn ännu användes för
att beteckna en yppig måltid, lät med uppoffring af
en större summa penningar, än hela hans villa kostat
honom, genomsticka ett berg vid Napoli för att inleda
hafsvatten i sin dam.
Det fans inom naturens tre riken nästan ingen raritet,
som ej på ett eller annat sätt tillgodogjordes för
gommen. Man åt tungan af påfågeln, endast emedan denna
fågel var den vackraste, och näktergalstungor, emedan
denna anrättning var den dyraste. Romarnas barbariska
yppighet, som var vidt skild från grekernas fina
lefnadsnjutning och alltid behöll en bismak af ett
röfvar- eller krigarfolks lefnadssätt, visar sig på det
mest slående sätt i anrättningen på en magnats bord.
Ett motstycke till det romerska kökets urartande
ge måltiderna hos kineserna, hvilka öfverlasta sina
bord mindre med verkligt närande och välsmakande
än med dyra och sällsamma anrättningar. Vi skola
ej här beskrifva ett kinesiskt gästabud, då vi
endast för uppräknandet af de ofta ända till
hundraden uppgående rätterna skulle behöfva flera
sidor. Dylika skildringar utgöra en framstående del
af hvarje resebeskrifning, som afhandlar "midtens
rike". Men som karakteristiskt vilja vi nämna, att
värden oupphörligt fäster sina gästers uppmärksamhet
på den eller den rättens fina smak eller sällsynthet,
och att således ätandet, i stället för att afse sitt
naturliga ändamål, till största delen endast begagnas
som ett tillfälle att i vansinnigt slöseri utveckla
rikedom och lyx. De kinesiska kökskonstnärerna
försmå ingenting. De begagna till sina läckerheter de
seniga delarna af hjortar och andra djur, hajarnas
fenor och de små svalbon, som samlas på kusterna af
Kokinkina, Kambodja, Java och andra länder. Köttet af
vilda hästar, björntassar och andra produkter från
de tatariska stepperna införas i massa. Fisk- och
kräftrom äro i synnerhet omtyckta. Då en engelsman,
som var bjuden till middag hos en rik kines, ville
göra sig underrättad om sammansättningen af en för sin
kostbarhet mycket prisad ragu och, ej mäktig språket,
pekade på rätten och med ett "vov, vov?" frågande
vände sig till sin värd, emedan han visste, att i
Kina hundar mycket ätas, skakade denne på hufvudet
och svarade: "Qvak, qvak!" Grodorna säljas i knippor
om 4 till 5 stycken. Unga hajar, muslor, holoturier
och otaliga andra hafsunder träffar man i massor på
de kinesiska salutorgen.
Mot denna de rikas öfverdrifna kökskultur sticker de
fattigas måttliga lefnadssätt särdeles bjert af. De
lefva så godt som uteslutande af ris, emedan de ej
kunna skaffa sig något annat. Men kunna de komma öfver
något affall från de rikas bord, lemna de visserligen
ingenting öfver, ja, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
