Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Material till bostäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så lätta ämnen som de, hvilka begagnas vid uppförandet
af de bygnader, hvarmed vi hittills syselsatt
oss. Tunga bjelkar, lera, sten, ja, till och med is
och snö äro de material, hvaraf menniskan uppför sitt
skyddstak, när en karg natur inskränker hennes val.
Under bearbetningen af dessa ämnen växer och stärkes
hennes konstfärdighet och uppfinningsförmåga. Det
fastare materialet tillåter henne att utbreda sig
och föranleder henne att uppföra flera rum bredvid
och ofvanpå hvarandra för att på sparsammaste sätt
använda omgifningsväggar och tak. Derigenom uppstå
de mera sammansatta bostäderna,
och bygnadskonsten börjar utveckla sig som en
sjelfständig konstart.
Det enklaste och lättast bearbetade materialet är
leran, som finnes nästan öfver allt och i de heta
länderna är särskildt egnad till material för
uppförande af varaktigare bostäder.
Fig. 57. Eskimåkoja.
Grönländarna bygga sig jordkojor, som äro till
hälften nedgräfda i marken och hvartill de tagit
mönstret från de hålor, netseken gör i isen åt sig
och sina ungar. Eskimåerna, som hela sommarn bo i
tält, bygga sig för vintern med stor skicklighet
kojor af snö. Vid en flod, der snön var ungefär två
fot djup och tillräckligt kram, uppförde en eskimå,
som åtföljde Franklin på hans första resa, på en helt
kort tid ett verkligt konstverk af detta slag. Han
började med att af mäta en krets, som höll 13 fot i
diameter. Härefter delades den inom cirkeln befintliga
snön med en bred långskaftad knif i block, som hängde
så fast ihop, att man utan att skada dem kunde lyfta
upp dem. Dessa block lades nu som qvaderstenar
ofvanpå hvarandra, de olika lagren glättades med
knifven och afskuros så, att väggen fick en sakta
lutning inåt och en kupolformig gestalt. De öfre
blocken infogades kilformigt, och det hela
fulländades med en sista kilformig slutsten. Då
bygnaden var färdig, kastades litet snö deröfver för
att fylla alla fogar, och en låg dörr utskärs med
knifven i väggen.
Fig. 58. Grundritningen till en eskimåkoja.
Bygnaden erhöll äfven ett fönster, som tillslöts med
en klar isskifva, och det hela fick genom materialets
renhet och sirlighet ett utseende, som om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
