Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel / 69 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klädedrägt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De ha sitt ursprung i en skinnlapp eller i en trä-
eller barkskifva, som till skydd mot de skarpkantiga
stenarna som en sula bindes under foten, och denna
form har tydligt bibehållit sig i sandalerna,
som vi finna så vidt utbredda. Eskimåerna och de
nordamerikanska indianerna förfärdiga sig, för att så
mycket fortare kunna röra sig på den lösa snön, breda
snöskor af tunna, lätta rör- eller fiskbensramar,
mellan hvilka de anbringa ett flätverk af hår eller
säf (fig. 65). Dessa snöskor äro temligen stora; de
göras 3–6 fot långa och halfannan till två fot breda,
för att kroppen ej skall sjunka ned i den lösa snön.

Fig. 62. Skört. Ovambonegrernas drägt.

Klädernas mängd och mångfald äro således inga mätare
på ett folks odling. En sådan är deremot den större
eller mindre konstfärdighet, som röjer sig i det sätt,
hvarpå kläderna äro förfärdigade. De dödade djurens
skinn erbjödo sig först som passande ämne, och vi
finna äfven i sjelfva verket de råa folkens mantlar
och skört förfärdigade af dem, sedan de undergått
en mer eller mindre fullständig beredning. Så väl
eskimåerna som pesjäräerna förstå sig på ett slags
garfning, om också ej i den mening, hvari vi fatta
detta ord, och de nordamerikanska indianerna och
framför allt nomaderna i den tempererade zonen äro
utmärkt skickliga i konsten att bereda alla slags
skinn.

Trådämnena förenas med hvarandra genom knytning och
flätning. Allra först tvinnar man trådarna och låter dem
radvis hänga bredvid hvarandra, alldeles som
ovamboqvinnan på afbildningen i fig. 62 flätat sitt
hår. Sedermera hopknytas de med tvärtrådar för att
sammanhållas, och dermed är första steget taget
till väfnadskonsten, hvars vidare utbildning redan
förutsätter ett mera bofast lefnadssätt.

Det är först herdefolken, hvilka afkastningen af
deras hjordar förser med en rik tillgång på råämnen,
som drifva denna konst på ett något fullkomligare
sätt. Kalmuckerna bearbeta under vintermånaderna
filten till sina täcken och tältdukar på följande
sätt. De taga ett gammalt täcke af den storlek,
det nya skall hafva, utbreda det och betäcka det
till ungefär en fots höjd med hvit fårull. Skall
den nya filten ha färgade sirater, lägges mönstret
i ull af samma färger derofvanpå. Ullen, som förut
blifvit sorgfälligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>