Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel / 74 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utsmyckning - Tatuering

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begifva sig ut på "krigsstigen", kroppen svart och
utmärka refbenen med hvita tvärstreck. Fannegrerna i
vestra Afrika affila framtänderna, färga dem kolsvarta
och gifva derigenom ansigtet ett högst vildt uttryck,
som de ytterligare söka stegra derigenom, att de
öfvermåla kroppen med blodröda tvärstrimmor. Du
Chaillu, den förste hvite, som besökte denna stam,
berättar, att konung Ndiayai (fig. 67), som för att
göra intryck uppträdde inför honom i en sådan kostym,
ingalunda förfelade sitt syfte. När de brasilianska
indianerna besöka européer, måla de sina händer
och fötter med en bjert röd färg, alldeles som vi
påtaga glacéhandskar och lackerade stöflar. Vid sina
fester anbringa de på den helt och hållet svartmålade
kroppen allahanda djurformer i ljusare färger, men
håret färga de eldrödt.

Fig. 67. Fannegrernas tatueringssätt. Konung Ndiayai.

Tatuering. För att varaktigt fästa målningen på huden
inristas eller tatueras hon. Linierna inristas i
huden med små spetsiga tränålar eller utmärkas med
inborrade punkter, och i de på detta sätt uppkomna
hålen ingnides färg, som småningom sammanväxer med
huden och bildar en outplånlig teckning.

Denna utsmyckning har ett alldeles särskildt
intresse derför, att hon i sig innefattar de
civiliserade folkens allra första begynnelser
till ett skriftspråk. Först och främst utmärkes
namnet genom det föremål, hvarifrån det är lånadt;
derefter betecknas stammen, som krigaren tillhör,
hans vapenbragder och andra omständigheter i hans
lif, hvarigenom han vill väcka beundran och hvarom
han derför genom detta bildliga meddelande vill så
tydligt som möjligt underrätta åskådaren.

En tapper höfding bland de nordamerikanska indianerna,
vid namn Vavundochvalend, önskade sig ett annat
namn. Han lät derför ofvanom hakan inpunktera bilden
af en vattenödla och hette nu mera Tvakachschavsu,
det vill säga Vattenödla. På Wests bekanta tafla "General
Wolfes död" sitter till höger om den fallne hjelten en
sörjande indian (fig. 68), hvars kropp är öfvertäckt
med hans stams sinnebild och allahanda liniesirater.

Tatueringen finner man ej mindre hos grönländarna och
infödingarna vid Nutkasundet än hos eldsländarna, men
framför allt hos Söderhafsöarnas invånare. Denna vidsträckta
utbredning af en sedvänja, hvarvid en så stor del

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>