Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tatuering - Modet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inflytande. Maskinväsendet eller, rättare sagdt, den
gren deraf, som omfattar spinn-, väfnads-, färgnings-
och tryckmaskiner, skulle aldrig kunnat uppnå sin
nu varande fulländning, om ej modet föranledt en
ofantligt större förbrukning af väfda tyg. För
hundra år sedan räckte en drägt lika länge som nu
för tiden tio.
Den stegrade förbrukningen har tvungit till en stegrad
tillverkning. Bomulls- och silkesodling, fårafvel och
andra dylika näringsgrenar ha måst hålla jemna steg
med behofvet. Måhända låter det äfven omvändt säga
sig, att öfvertillverkningen med åtföljande billighet
i pris gifvit anledning till en ökad förbrukning.
Vare härmed huru som helst, ett väl bestyrkt
förhållande är dock, att ofruktbara, af naturen föga
gynnade trakter kunna rikta sig genom arbete och
uppfinning, och lyxen i klädedrägt och prydnader får
derigenom en hög kulturhistorisk betydelse.
Modet är en den nyare tidens skapelse. De gamla
kände det ej eller åtminstone ej på långt när i den
utveckling, det nu erhållit. Grekerna och i allmänhet
äfven romarna hade en enkel drägt, som i samma form
och nästan äfven i samma ämne gick i arf från det ena
slägtledet till det andra. Hos båda folken tjenade
drägten ännu att utvisa, hvilket stånd en person
tillhörde, var med ett ord en uniform. Visserligen
berätta gamla författare, att i Rom en stor lyx
herskat äfven i klädedrägt, så att särskilda lagar
måst utfärdas häremot. Men denna lyx gick mera ut på
att ståta med dyrbara och sällsynta tyg, såsom purpur
och siden, samt en myckenhet ädelstenar och perlor,
men visade sig deremot ej i uppfinningen af nya former
och mönster och förblef derför, såsom allt slösande
med blotta massan, barbarisk och utan något gynsamt
inflytande på konster och yrken.
Den grekiske ädlingen bar till och med en mycket enkel
drägt och inga eller också endast helt anspråkslösa
prydnader.
Anmärknings var dt är emellertid, att modet, som,
för att kunna hinna sin fulla utveckling, förutsätter
vissa kulturskeden som genomgångna, stundom äfven
anträffas hos fullkomligt ociviliserade folk,
t. ex. kaffrerna. Dessa tycka särdeles mycket om
glaskoraller, men deras värde vexlar från tid till
annan, och samma färger och sorter äro ej alltid i
smaken. Understundom vänder sig äfven denna till helt
andra föremål. Medan Lichtenstein vistades hos dem,
var en liten korallart, som de genom byte erhöllo,
synnerligt begärlig. Bekant är dessutom den hos alla
negrer rådande vurmen att bära europeiska kläder,
som i länder sådana som Vestindien framkallar ett
brokigt virrvarr af de barockaste drägter.
Bland de civiliserade folken började modet först under
medeltiden blomstra som verldsmakt, och det tygellösa
lefnadssättet under femtonde, sextonde och sjuttonde
århundradena bragte det snart till mognad.
Lyxen vände sig äfven här först till myckenheten, massan
och urartade stimdom på det löjligaste. Så användes ofta
till puffbyxor 60–80 alnar tyg. Styfkjortlar och släp
voro modartiklar, hvari man kunde visa sin rikedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
