Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom de nu nämda tillverkades äfven flera olika
redskap af större slag, som begagnades vid jordbruket
eller uppförandet af bygnader och grafställen, endast
af groft tillknackade stenar.
Hos indianerna fans ett särskildt skrå, pilmakarnas,
af hvilka krigarna tillbytte sig sitt behof af
stenvapen, och dessa hade förvärfvat sig en så
förtrolig bekantskap med sitt material och en
sådan konstfärdighet, att exempelvis en skicklig
mejikansk fabrikant kunde på en timnte förfärdiga
100 obsidianknifvar. Om en pilmakare bland
sjastaindianerna i California, hvilka ännu i sådana
trakter, dit européernas handelsförbindelser ej
hunnit, sjelfva göra sig sina stenvapen, medan de
närmare boende stammarna förskaffa sig jernredskap
och i eldvapnens handterande snart förvärfva en
utomordentlig skicklighet, berättas följande:
Det stora stenstycket blef först med en agatmejsel
slaget i bitar af ungefär samma storlek som saken,
han deraf skulle tillverka, t. ex. en pilspets.
Venstra handens tumme och pekfinger höllo derefter
föremålet mot ett stenstäd, och den högra gaf med
mejseln en följd af hugg, af hvilka hvart enda
borttog några flisor ur den spröda massan.
Fig. 82. Stenredskap tillverkade medelst slipning.
Sedan konstnären format den nedre delen af
pilspetsarna, började han hugga saktare, och så
skickligt förstod han afpassa den nödiga kraften,
att aldrig mera lossnade, än som jemt och nätt var
nödvändigt, för att pilen skulle få sin rätta form.
Inom en timme var en pilspets fullt färdig.
På detta sätt har den grofva bearbetningen af flintan
och de stenar, hvilka, i likhet med obsidianen och
lavaarterna, hafva en snäckformig brottyta och en
benägenhet att springa sönder i platta stycken, nästan
alltid skett, och det är ännu alls icke länge sedan
(fore uppfinningen af knallhattsgevären) bössflintorna
i Frankrike bearbetades på alldeles samma sätt. Men
då de i fråga varande stenarna af naturen äro mycket
benägna att klyfva sig i skarpkantiga stycken, har man
ofta velat betvifla, att många af de funna sakerna,
som fornforskarna ansågo för lansspetsar, knifvar,
filar, sågar och dylikt, verkligen erhållit sin form
genom afsigtlig bearbetning med menniskohanden, utan
snarare betraktat dem som tillfälliga naturens verk
och på grund deraf förnekat menniskornas uppträdande i
vissa förhistoriska perioder. Man har först då velat
erkänna spåren af menskligt arbete, då redskapen
antingen alldeles otvifvelaktigt hade en form,
som afser ett bestämdt ändamål, eller utvisa en
fullständigare bearbetning, som ej längre kan anses
för en följd af tillfälliga naturinflytelser. Vi kunna
här ej inlåta oss på en undersökning af den för öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
