Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bronsåldern - Jernåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarmed bronsålderns nordbor sökte bevara minnet af
vigtigare händelser. Bokstafsskriften var nämligen
under hela denna tid okänd.
Bronsåldern i Sverige motsvarar ungefär årtusendet
närmast före Kristi födelse. Vid början af vår
tidräkning eller kort efter sistnämda händelse erhöllo
nordborna kännedom om jernet, och dermed börjar en
ny period i nordens kulturhistoria.
Den på bronsåldern följande perioden utmärkes i
synnerhet genom användning af de öfriga metallerna. Då
han tar sin början med jernets bearbetning, har han
fått namnet jernåldern. Utom jernet och en mängd
andra metaller bearbetas nu otaliga alster ur djur-
och växtrikena, alla möjliga träslag, elfenben,
lera och en myckenhet mineral till förnödenhets-
och lyxartiklar. Men sitt egentliga uttryck finner
dock perioden mindre i råämnet, som han tillgodogör
och bearbetar, än i arbetet sjelft, dess formbildning
och ändamål.
De homeriska grekerna synas ha lefvat under
öfvergången från bronstill jernåldern. Historiskt
bevisadt är deremot, att de gamla gallerna redan vid
sin första beröring med romarna egde jernvapen. I
ryska grafhögar finner man pilspetsar af brons
vid sidan af lansar med jernspetsar, alldeles som
man i grafhögarna vid Beaune (Côte d’or) anträffat
bronsknifvar tillsammans med svärd af jern. Jernet
var i början den dyrbarare metallen, ty äfven bland
de fornsaker, som funnos vid Hallstatt, ser man väl
bronsskaft på jernsaker, men aldrig handtag af jern
på bronsklingor.
En skildring af jernåldern är det samma som en
skildring af den historiska kulturen öfver hufvud och
låter derför ej sammanfatta sig i en bild, såsom med
de föregående perioderna är möjligt.
Hela det följande verket, Uppfinningarnas bok,
har till syfte att gifva en stor rundmålning af
denna utveckling. Vi sluta derför denna utflygt på
sidan om ämnet för att återvända till det föremål,
som föranledde den, till vapnen.
Formen på bågen och pilen, de äldsta vapnen, när vi
förbigå den primitiva klubban af sten och hårdt trä,
sådan hon förekommer på Söderhafsöarna och i Afrika,
är nästan öfver hela jorden den samma.
Kasta vi en blick på de vapen och verktyg från
Söderhafsöarna, hvaraf fig. 103 ger oss afbildningar,
skall den stora öfverensstämmelsen i former och
tillverkningssätt mellan dem och samma föremål från
mensklighetens urtid genast falla oss i ögat. Enklast
äro vapnen hos boshmännen, som öfver hufvud,
hvad deras redskap beträffar, ännu ej synas kommit
öfver uppfinningarnas första steg. Deras pilar äro
försedda med spetsar af hårdt trä eller ben. Stundom
träffar man äfven hos dem pilspetsar af jern. Men
de få ej metallen genom utdragning ur malmer, utan
på en vida beqvämare väg: plundringens. Deras egna
landsmän österut, kafferstammarna samt de främlingar,
som färdas genom deras land, blifva utan åtskilnad
bestulna, och den enda konstfärdighet, de besitta,
är, att de genom glödgning och hamring kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
