Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sitt mest utbildade skick och säkrast handterade
träffa vi dock bågen och pilen hos Nordamerikas
jägarindianer, som bibehållit dessa vapen jemte de
eldgevär, de fått genom européerna, men äfven hos
polarfolken, som på långa afstånd träffa salen med
harpunpilen.
De förra utsira sina bågar med de konstrikaste
sniderier och välja dertill synnerligt utmärkta
träslag. Dessutom är äfven lansen i deras
händer ett farligt vapen. Liksom Sydamerikas
ryttarfolk, yquito-, tikuna-, encebellada- och
andra stammar, kasta de dem, medan de spränga
fram på sina snabba hästar, och träffa på 50
stegs afstånd säkert sitt mål. Lansspetsarna äro
af sten och koppar (Mejico och trakten kring Öfre
sjön), i många trakter äfven af jern. Skaftet är
på mångfaldigt sätt utsiradt, beslaget med stift,
omflätadt med skinn eller utsmyckadt med brokiga
fågelfjädrar, såsom fig. 104 utvisar.
Innan polarfolken kommo i beröring med européerna,
kände de endast lansen, bågen och pilen, men hade,
trots sin jords karghet, som ej ens ger dem det nödiga
råämnet, utan uteslutande hänvisar dem till den med
hafsströmmarna kommande drifveden, i förfärdigandet
af dessa vapen hunnit en ovanlig skicklighet. Ej
nog med att de för olika ändamål använda alldeles
olika pilar - detta göra äfven redan indianerna i
Sydamerikas urskogar - de förstå äfven att af flera
stycken sammansätta bågar och lansskaft på ett sätt,
som i ändamålsenlighet ej gerna kan öfverträffas.
Till bågen använda de granträ, inveckla det i spån,
hälla vatten deröfver och hålla det öfver glöden.
Fibrerna bli då af de öfverhettade ångorna böjliga
och låta forma sig utan att förlora spänstighet och
fasthet.
Fig. 105. Eskimåvapen. Sälspjut och fågelspjut.
De östra eskimåernas båge består af tre till fem
stycken, som medelst senor och nitar äro förbundna med
hvarandra. Pilarna ha jernspetsar och afskjutas med
en sådan skicklighet och styrka, att en af Beecheys
folk på 140 stegs afstånd träffades af ett skott i
låret. På mer än 80 steg sköt en eskimå en dykfågel
genom båda ögonen, i det ögonblick den utomordentligt
skygga fågeln stack upp hufvudet ur vattnet.
Fig. 106. Fannegrernas sköld och spjut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
