Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkens olika grundkarakter. Vi kunna följa dessa
drag hos de eröfrande raserna i det gamla Mejico,
i Egypten och i orienten så väl som i vestra Europa,
der vapenyrket, den egentliga krigskonsten, först
nått en utbildning, som ej ens hos de högst odlade
passiva folk var möjlig.
En utförlig skildring af vapen- och krigsväsendet hos
greker, romare och germaner ligger utom gränserna för
vårt utrymme. Vi måste åtnöja oss med att hänvisa till
den utförligare behandlingen af detta ämne i sjette
bandet och meddela här endast för kontrastens skull
i fig. 108–111 några karakteristiska afbildningar.
Fig. 110. Vapen från 10:e århundradet (funna på Lechfältet vid Augsburg).
Det var framför allt skjutvapnen och svärden, hvilkas
skickliga begagnande och utmärkta beskaffenhet beredde
deras egare rikedom och rykte. Hos svärdsklingorna
kunna vi märka en motsvarande förändring och
förädling af formen. Med tiden blef den breda,
korta klingan smalare och längre och uppnådde under
medeltiden i Tyskland och Spanien sin högsta skönhet,
såsom de talrika, i rustkamrarna förvarade svärden
visa. På den tiden var förfärdigandet af vapen en af
konstflitens vigtigaste grenar. Berömda vapensmeder
uppsöktes när och fjerran, och deras namn nämdes vid
sidan af hjeltarnas i skaldernas sånger. Många svärd
hade sin egen historia. Såsom dyrbara familjklenoder
gingo de i arf från slägte till slägte.
Pansar, rustningar, bågar, pilar, lansar och
armborst kommo dock snart ur bruk, och hela den
krigiska apparaten undergick en väsentlig ombildning
genom krutets uppfinnande. Redan de i ständiga krig
lefvande romarna hade vid belägringar användt väldiga
maskiner. De slungade stora stenar, ordentliga
klippblock, antingen på det sätt, att de läto en
ofantlig bågsträng, som förut blifvit spänd medelst
hafstång och vindspel, afslunga dem, eller sålunda,
att projektilerna lades på skedlika häfstänger och
dessa fästes mellan tvenne starka tåg och spändes
medelst dem, eller ock sålunda, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
