Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit alla språks första begynnelser. Ännu i dag äro
de språk, som talas af många urfolk (indianerna i
Sydamerikas urskogar), ej mycket bättre än fågelskrin,
ehuru de redan med ord beteckna de föremål, som
utgöra deras första behof. Dessa varaktiga, fasta
benämningar sträcka sig naturligtvis endast till
sinligt förnimbara ting och äro sjelfva i ordets
fulla bemärkelse ännu naturljud, för så vidt de
genom ljudet skola erinra om någon betecknande
egenskap hos föremålet (onomatopoietika). Ur
efterhärmningen af djurens läten uppstå deras namn,
liksom naturföreteelserna genom ett slags tonmålning
betecknas med de ljud, som beledsaga dem.
I språkens första begynnelse saknas de
abstrakta begreppen; deremot utvecklar sig
en stor mångfald i benämningen af de otaliga
naturalstren. Iakttagelseförmågan har ännu ej blifvit
så skärpt, att språket under allmänna slägtnamn
sammanfattar de särskilda företeelserna. Allt, som
förefaller vara någonting särskildt för sig eller
har en särskild användning, får äfven en särskild
benämning. Hos grönländarna ha djuren olika namn
efter olika åldrar och kön. En ett år gammal säl
har ett annat namn än en tvåårig. Hvad husdjuren
beträffar, har detta bibehållit sig i många språk. En
viss rikedom hos språket sammanhänger med en viss
fattigdom hos tanken.
Hos indios da måtto äro sakorden könlösa; de ha
blott två former: nominativen och ännu en kasus,
som gör tjenst för dem alla. Flertalet antydes genom
vidfogningen af ordet uruku (mera). Tidsorden, verben,
göra alls icke skäl för namnet. Liksom menniskan på
denna ståndpunkt ej sätter något värde på tiden,
saknar hon äfven formerna för åtskiljande af ett
förflutet och ett tillkommande; hon lefver endast i
det närvarande, och för dettas betecknande är henne
infinitiven och på sin höjd ett particip nog. Talen
till 4 utmärker hon med särskilda ord; så mycket kan
hon behålla i minnet. Allt, som går derutöfver, kallas
mycket. Ett rikare språkförråd ha australerna. Verben
få en mångfaldigare användning, och sakorden visa spår
till en böjning. Ännu högre stå grönländarna. Deras
språk är, som nyss sades, mycket rikt på benämningar;
för hvarje särskildt slag af arbete ha de redan
särskilda namn. De ha regler, efter hvilka ordens
betydelse förändras genom stafvelsernas tilläggande
framfor eller efter orden. Det grönländska språket är
äfven derigenom märkvärdigt, att orden genom accenten
få en alldeles förändrad betydelse. Vissa åtbörder
och rörelser med ögonen utgöra en del af språket, som
derigenom på visst sätt från ett fonetiskt förvandlas
till ett plastiskt språk. Abstrakta begrepp uttryckas
genom egna ord, ja, i motsats till förhållandet hos de
folk, som lefva i en rikare natur, får det abstrakta
ordet tjena till beteckning af naturföremålet. Så
t. ex. betecknas vattnet med uttrycket "det mjuka"
och stenen med "den stora hårdheten".
Trots eller måhända just i följd af det enformiga
lefnadssättet erhålla de ociviliserade folkens
språk snart en stor rikedom på former, såsom de
nordamerikanska indianernas, arabernas, beduinernas,
ja, sjelfva kaffrarnas m. fl. språk bevisa. Der
tankematerialet är inskränkt, måste formen gifva den
på omvexling begifna menniskan ersättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
