Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstsinnets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bygnadskonsten städse varit den tongifvande, den som gått
i spetsen för de öfriga. Keramiken eller krukmakeriet,
den textila eller väf- och flätkonsten och tektoniken
kunna på sätt och vis anses som bygnadskonstens
döttrar och tjenarinnor. De öfriga konsterna,
måleri, bildhuggarkonst, musik o. s. v., hvilka
endast afse att tillfredsställa skönhetssinnet,
framträda först på ett högre kulturstadium och kunna
således betraktas som bygnadskonstens mera ideala,
men också yngre systrar. I denna bok, som handlar
om uppfinningar, om yrken och slöjd, kunna vi ej
syselsätta oss med dem. Att gifva en historik öfver
hvar och en af de tekniska konsterna skulle också
medföra onyttiga upprepanden, då andra afdelningar
af denna bok syselsätta sig med en eller annan af
de samma. Och då dessa i allt, hvad som rör deras
konstnärliga sida, städse noga följa bygnadskonstens
utveckling, är det alldeles tillräckligt, om vi för
hvarje skede af denna utveckling kasta en sidoblick på
dessa bygnadskonstens döttrar. Detta motsvarar också
naturen af nämda utveckling. Ty har ett folk nått en
viss bildningsgrad, har det lärt känna sina behof, så
måste närmast handtverkaren göra sitt till för
att med de medel, som naturen och graden af teknisk
färdighet gifva vid handen, tillfredsställa dessa
behof på möjligast ändamålsenliga sätt. Konstnären
gör sig denna teknik till godo, och under hans händer
gestalta sig vissa sköna former till ett ordnadt
system, hvilket bibehåller sin gällande kraft, så
länge folkets lefnadssätt och karakter, äfvensom
handtverksskickligheten, ej undergå några väsentliga
förändringar. Det är sådana system, som vi kalla
konststilar, af hvilka under tidernas lopp många
i närmaste samband med gången af de olika folkens
odling utbildat sig; ofta ha de under århundraden
undergått blott ringa förändring. Då nu, som sagdt
är, bygnadskonsten tongifvande går i spetsen för de
tekniska konsterna, kommer deras stil att rätta sig
efter bygnadsstilen.
Mer än någon annan konst är bygnadskonsten beroende
af klimat och material, äfvensom, hvad utförandet
beträffar, af graden af handtverksskicklighet. Det
är i följd häraf naturligt, att de på hennes område
skapade konstverken, för så vidt de uppstått vid
samma tid, under samma luftstreck, hos samma folk,
med ett ord under inflytelse af samma yttre
förhållanden, af samma bildningsgrad, visa en långt
innerligare frändskap till sina former än alstren
af andra konster, som mindre berott af allmänna
inflytelser än af sin upphofsmans begåfning och
åskådningssätt. Derför äro också på bygnadskonstens
område de särskilda stilarna vida strängare
skilda från hvarandra, vida mera betecknande som
kännemärken på olika kulturstadier än alstren af
andra konstgrenar. Vi finna också i följd häraf i
deras historia lättare de nödvändiga hållpunkterna
för bestämmandet af utvecklingens särskilda stadier.
Men vilja vi följa bygnadskonstens, detta stenarnas
språks, historia från hennes första barnsliga joller
till blomstringsperiodernas storartade dikter, få vi
ej omedelbart öfvergå till betraktelsen af de fast
utbildade stilarna. Vi måste först, åtminstone i
förbifarten, kasta en blick på dessa förstlingsförsök,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
