Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indisk bygnadsstil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvadratisk och försedd med ett tak, som aftager
uppåt i afsatser och slutar liksom en dagop. Ej
sällan stiger det i flera våningar till en höjd
af 208 fot, såsom öfver tempelcellan i Tandsjur
eller Tagur. Hvarje vimana innehåller en cell med
en gudabild och en förhall, anterala. Framför
denna befinner sig vanligen en yttre förhall,
arda-mantapa, med fyra dörrar, af hvilka en leder
in till anteralan, de tre andra åt hvar sin sida ut
i det fria, så vida ej en ny förhall, maha-mantapa,
ligger framför den andra. Den sålunda fördelade
egentliga tempelbygnaden omgifves af en rätvinklig
gård, hvars murar utåt äro släta, inåt försedda med
kolonnader. Öfver ingångarna höja sig ingångstornen,
gopuras, ofta ända till 12 våningar höga och vanligen
försedda med utåt svängda sadeltak, hvarigenom
gaflarna få spetsbågsform. Inom gårdarna befinna sig
de åt alla sidor öppna, med platt tak försedda
pelarhallarna, tsjultrys, hvilka äro afsedda för
processioner, religiösa dansar o. s. v. och ofta
som ett slags korsgångar omgifva templen. Mången
gång räkna dessa hallar ända till tusen pelare,
hvadan äfven namnet, som betyder: »med tusen pelare».
Dessutom omfattar en sådan tempelbygnad ett stort
antal smärre hallar, herbergen för pilgrimer, heliga
brunnar o. s. v. Alldeles af samma disposition
äro keylas eller kailan (de saligas boningar), de
i klippan uthuggna pagoderna. Än som fribygnader
helt och hållet löshuggna från denna, än som grottor
inhuggna uti henne, äro de i hvarje hänseende af en
öfverraskande effekt. I grottemplen vid Ellora,
utförda omkring år 1000 e. Kr. under furstarna af
huset Kola, är tempelgården till ett djup af 283 fot
och en bredd af 158 uthuggen ur sjelfva berget. Det
midt på denna gård stående templet reser sig till
omkring 107 fots höjd samt är ungefär 152 fot långt
och 128 fot bredt. Dess hufvudrum utgöres af fem
likaledes blott genom uthuggning åstadkomna skepp med
polerade väggar; gården omgifves af kolonnader. I
nisjerna hvila kolossala bildstoder, mennisko- och
djurgestalter ur den indiska mytologin, öfver allt
ser man en oändlig rikedom på bildverk, löfvindor,
snirklar, kolonner o. s. v. Vid andra, äfven de
mest jättelika bygnadsföretag kunna vi ändå alltid
föreställa oss, hur de blifvit påbörjade, fortsatta
och fulländade; här deremot synes det åskådaren nästan
obegripligt, hur man kunnat ur hårda berget efter
hand utmejsla sådana konstverk, hur menniskokraft
räckt till för sådana företag.
I öfre Indien bestå templen blott af en temligen hög,
smärt uppåtstigande vimana och en dermed förenad, af
kolonner buren mantapa, båda med dagoplika kupoler. I
närheten finnes vanligen en täckt kolonnad, tsjaori,
till firande af gudomligheternas mystiska förmälning.
Å pagoden i Dsjaggernaut (fig. 158) i provinsen Orissa,
hvars höjd utgör 370 fot, arbetades oafbrutet från
1174–1398 e. Kr., alltså i 224 år. Der ser man
stenkolosser af öfver 14 000 kubikfots innehåll,
hvilka blifvit ditforslade från ställen belägna mer
än 30 mil derifrån, och öfver allt en fantastisk
dekoration af symbolisk betydelse, bestående af
vidunderliga mennisko- och djurgrupper, af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
