Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den romerska bygnadsstilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att i konstnärligt och tekniskt hänseende låta tjena
sig af de kort efter Roms grundläggning underkufvade
etruskerna. Med deras hjelp uppstodo Roms storartade
vattenledningar och befästningar. Äfven templen bygdes
i etruskisk stil, följaktligen i konstlösa, men kraftiga
former och med mycket enkla kolonner, hvilka höllo en
medelväg mellan pelasgiska och doriska former. Men då
romarna eröfrat Grekland och Mindre Asien, funno de mera
behag i grekernas förfinade än i etruskernas kraftiga
former, och hädanefter söka de förena, hvad som slagit
an på dem i de båda stilarterna. På etruskiskt vis täcka
de sålunda de inre rummen med hvalf och ingångarna med
rundbågar, som uppbäras af fyrkantiga pelare. Men
framför dessa ställa de grekiska kolonner, likvisst med
större mellanrum än hos hellenerna och hvilande på
postament. I dekorationen, liksom öfver hufvud vid de
förändringar de företogo, glömde de merendels det sköna
grekiska jemnmåttet, och i sjelfva verket glänsa
följaktligen de flesta romerska bygnader endast genom
den större eller mindre grad af prakt, som å dem
utvecklades.
Fig. 201–204. Akroterier (hörnkrön).
Fig. 205 Romersk (komposita) kolonn.
Den sålunda uppkomna romerska stilen (250 f. Kr. till
400 e. Kr.) nådde sin högsta blomstring emellan 140
f. Kr. och omkring 150 e. Kr. Hufvuddraget deruti är
först säkerhet, längre fram djerfhet i konstruktionen och
en prakt, som i dekorationerna ofta är öfverdrifven. Efter
blomstringstidens slut påskyndar denna prakt stilens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
