Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den normandiska stilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stilen och upptogo med den för dem egendomliga
elasticiteten i lynnet en mängd af dess former,
hvilka de sedermera använde vid sina kyrkobygnader
i stället för den i det franska Normandie hittills
brukliga romanska stilen. Då normanderna voro ett
slägte af oroliga sjöfarande, spelade de under
den kristna medeltiden ungefär samma rol som
pelasgerna i forntiden, i det de öfver allt, dit
de kommo, efterlemnade spår af sin konstnärliga
verksamhet. Sålunda finna vi normandiska bygnader i
nästan alla kustländer vid Medelhafvet, från Palestina
till Spanien, men i synnerhet i Calabrien, Ligurien
och södra Frankrike. I hvart och ett af dessa länder
gestalta sig likväl stilens former något olika. I
England utbildade sig en särskild afart deraf,
den s. k. anglo-normandiska stilen. Gemensamma för
de olika afarterna äro blott några drag. Framför
kyrkornas skepp sträcker sig vanligen en hög,
luftig förhall, flankerad af två, ej särdeles höga,
torn. Kyrkorna sjelfva äro basilikor med väldigt
tvärskepp och kor. Temligen rena basilikor, men
dekorerade med all den prakt, som medeltidens konst
förmådde åstadkomma, äro katedralen i Messina, påbörjad
1098, och klosterkyrkan i Monreale vid Palermo
(1174–1186). I synnerhet den senare visar tydligt,
Fig. 264. Väggparti från kyrkan i Monreale vid Palermo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
