Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gotiska stilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstförfarna händers lefnadslånga verksamhet var ofta
behöflig för att efter hufvudmästarens jätteplan
bearbeta och liksom ge lif åt den döda stenen. Fri
från sjelfviskhet och förbättringslust arbetade hvarje
senare mästare troget i sin företrädares anda. Han
satte sin stolthet i att främja fortgången af sitt
verk, ej i att förvärfva sig sjelf ett namn. Deraf
kommer det, att så få namn på medeltida mästare äro
oss bekanta. Till och med om domen i Köln, denna
underbara bygnad, veta vi med visshet endast det,
att grundstenen lades 1248 genom erkebiskop Konrad
von Hochstätten; men hvem som uppgjort planen, är
oafgjordt. Man har gissat på Gerhard från Trondheim,
på Gerhard von Rile, ja, på Albertus Magnus sjelf.
År 1322 kunde koret invigas till gudstjenst. Från
1509 till 1828 hvilade ej blott arbetet, utan
bygnaden måste äfven undergå åtskilliga mindre
lyckliga ändringar. Så t. ex. hvitmenade man mot
slutet af förra århundradet väggarnas rika färgprakt,
hvilken föreföll den då rådande nykterheten smaklös.
Men sedan 1828 har arbetet fortgått med kraft, och
år 1861 kunde långhuset, åt hvilket man hade skaffat
rum genom undanrödjande af fyra gator och ett torg,
öppnas för sitt fromma ändamål. Byggmästaren v.
Zwirner öfverlefde ty värr blott några veckor
denna tilldragelse, lönen för tretton års mödor, men
hans namn intager i konsthistorien en värdig plats vid
sidan af medeltidens största mästare; och när kyrkan,
såsom man har skäl att hoppas,
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
