Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntidens och den nya tidens märkligaste bygnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de båda obeliskerna, den på lateranska platsen i
Rom (24), 97 fot hög, och den från palatset i Luxor
till Paris flyttade obelisken (25), som håller 76
fot i höjd. Den kolossala sfinx (26), som, nu djupt
begrafven i sanden, en gång bevakade ingången till
pyramiden vid Djizeh, är 125 fot lång och 42 fot hög.
Från dessa monument begifva vi oss nu till Tajobron
i Toledo, kallad Alcantarabron (15), som på
Trajanus’ tid efter ritning af byggmästaren Cajus
Julius Lacer uppfördes på bekostnad af nio städer. I
djerfva halfkretsbågar höjer sig denna bro till
nära 249 fots höjd och har på midten ännu ett 54 fot
högt torn. Längden är 707 fot. Det oaktadt står hon,
som vi snart skola se, betydligt efter för de nyare
brobygnaderna.
Ett högst intressant konstverk är det af röd granit
bygda segertornet eller Kootub Uddins minaret
i palatset i Delhi (12), som nedtill har en diameter
af 51 fot och pelarformigt reser sig till en höjd af
253 fot.
Vi nämna här vidare Trajanuskolonnen i Rom (22),
förebilden till den i maj 1871 af upprorsmännen
förstörda Vendômekolonnen i Paris. Den förra mäter
nära 155 fot i höjd, har vid basen en diameter af
12 fot och består af 34 ringformiga marmorblock. En
trappa af 185 steg leder upp till spetsen, hvilken
förr kröntes med en bildstod af kejsar Trajanus, hvars
plats dock nu intages af en bild af aposteln Petrus.
Högre än denna, ja, sannolikt högre än någon annan
pelare, är det så kallade brandmonumentet i London
(18), under åren 1671—1677 uppfördt af Christopher
Wren med en kostnad af 13 700 pund sterling till
minne af den fruktansvärda eldsvåda, som dagarna
2—7 september 1666 lade en stor del af London i
aska. Den doriska pelaren är kannelerad, håller 16
fot i diameter och 198 i höjd samt har i sitt inre en
trappa med 355 steg. Ofvanpå kolonnen står dessutom
en urna af 27 fots höjd.
Och dock, huru små äro ej alla dessa bygnadsverk
i jemförelse med naturens skapelser! Hvilken tid
och hvilken möda har ej deras uppförande kostat
menniskorna! Huru försvinnande kort är ej i jemförelse
med naturskapelsernas nästan eviga bestånd den tid
de förmå trotsa väderlekens inflytelser! Och huru
ofta förstöra ej uppbyggarens egna efterkommande
arkitekturens af vädret och jordbäfningarna
skonade herligaste under, för att af det sålunda
erhållna materialet uppföra usla kojor, hvari de
framsläpa sin eländiga, på all andlig lyftning
blottade tillvaro! Kunna vi väl veta, om ej äfven
vår verldsdels öde en gång skall bli det samma och
kommande århundradens forskare gräfva i ruinerna efter
våra jätteverk på samma sätt som våra i de förgångna
årtusendenas? Men trots denna dystra tanke, som så
ovilkorligt tränger sig på oss vid betraktandet af
ruiner efter bygnader, som en gång strålade i glansen
af den herligaste skönhet, fortfar menskligheten
att bygga lika ifrigt som någonsin. Bort derför med
dessa sorgliga aningar och friskt in i verkstäderna
och ut på bygnadsplatserna! Menskligheten bygger ju
också ej endast för efterverlden, utan äfven och i
första rummet för sig sjelf, för att skapa hemvist,
der hon kan gå framåt på alla vetandets och konstens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
