Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boningshusets och ortanläggningarnas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försedda med små konsoler, men hafva inga kapitäl. Allt är
dessutom måladt och lackeradt i brokiga färger, väggarna
antingen glattrappade eller belagda med färgade porslinsplattor.
I Japan residerar visserligen den mäktiga, nästan
suveräna adeln i borglika slott, skyddade af vallar
och befästningar; men städerna äro merendels utan
murar, vallar och grafvar och gatorna afstängda från
hvarandra medelst portar. Borgarnas och embetsmännens
hus, utanpå och inuti prydligt lackerade, hafva
vanligen blott en våning, ett försigtighetsmått,
som de ofta inträffande jordbäfningarna gjort
nödvändigt. De särskilda rummen åtskiljas endast
af tapetväggar, genom hvilkas skjutande fram eller
tillbaka rummen efter behag kunna göras större eller
mindre. Om någon egentlig inredning kan således här
ej bli fråga.
Vända vi oss nu till de folk, hos hvilka en
verklig bygnadsstil utvecklade sig och hvilkas
kultur utbredt sig, finna vi nästan hos dem alla,
som ett genomgående drag, att boningshusens stil ej
så nära, som man skulle tro, ansluter sig till den
stil, som var rådande i templen och andra offentliga
bygnader. Men ej ens om dessa folks sätt att bygga
och bo ega vi alltid så utförliga underrättelser, att
vi deraf kunna göra oss ett fullständigt begrepp om
anläggningen af deras boningshus och orter. Vi måste
derför nöja oss med en framställning af förhållandena
i detta hänseende hos ett och annat ibland dem.
Inderna hade byar och städer, som bestodo af flyttbara
träkojor, och i de flesta fall, der ej främmande
inflytande vållat en förändring, är detta ännu
förhållandet. I södern ger bamburöret, i norden
cedern det nödiga materialet. De större städerna
deremot hade fastare hus och voro omgifna af murar
och grafvar. De ha merendels en regelbunden form
och gatorna skära hvarandra i räta vinklar. Midt i
staden är vanligen en stor öppen plats med herskarens
eller ståthållarens palats. Vid samma plats äro
äfven hufvud templen och de offentliga bygnaderna
uppförda. Det qvarter, som närmast omgaf denna plats,
beboddes af presterna, och husen hade här en höjd
af 5, 7, ja, några till och med af ända till 9
våningar. Det derpå följande, bebodt af krigarna,
hade lägre hus, och på detta sätt fortgick det kast
för kast med allt lägre hus ända till de ytterst
vid stadsmuren belägna envåningskojor, som beboddes
af de ringaktade sudras, medan de föraktade parias
måste bo utanför staden. Alla dessa hus hade lika
stora fönster och dörrar. Längs gatorna gingo tätt
utmed husen öppna hallar, genom hvilka ett ständigt
vimmel af fotgängare, alldeles som på våra trottoirer,
rörde sig fram och tillbaka. Hvarje hus hade minst
två gårdar. Omkring den första lågo boningshusen,
omkring den andra stallen. I de förnämares hus
följde ytterligare gårdar för sällskapliga nöjen,
för musikaliska öfningar, för köket, för husets
handtverkare, för fågelhusen o. s. v.; men alltid
måste portarna mellan de särskilda gårdarna vara
anlagda i rak linie med husets ingångsport och
bakport. Ingångsporten låg dock ej midt på husets åt
gatan vända fasad, utan något åt sidan. Rummen, ja,
sjelfva ytterväggarna voro hos de förmögnare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
