Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boningshusens inredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ornamentik kan användas, korteligen en hemtreflig, glad
karakter. Färgerna i de olika rummen måste väljas
så, att ett angenämt totalintryek uppstår, när
mellandörrarna äro öppna. Ögat kan mycket väl lida
ett brunt rum bredvid ett rödt, ett grått bredvid
ett brunt, ett blått bredvid det gråa, ett violett
bredvid ett gult, eller också ett rödt bredvid ett
grått, ett brunt bredvid det blå, men icke grönt
bredvid gult och blått, icke violett bredvid blått,
icke orange bredvid gult eller rödt. Samma regler
bör man följa vid valet af möbeltyg och gardiner,
hvilka båda för öfrigt böra ha samma färg, då ej
de senare äro hvita. Likaså bör stilen i möblernas
sniderier motsvara gardinhållarnas och kakelugnarnas
skulpterade prydnader. Allt detta är vigtigare än
man tror, till och med ur uppfostrans synpunkt;
ty barn, som växa upp bland smaklöst sammanförda
möbler och prydnadsföremål, komma vanligen sjelfva
att sakna god smak. Ej heller föreställe man sig,
att denna kan visa sig blott i rikt folks bostäder,
ty äfven med den största enkelhet kan man utveckla
god eller dålig smak.
Sofrummen böra vara enkla och oprydda för
att ej onödigtvis sätta fantasin i rörelse. En
badinrättning i eller intill sofrummet är i hög grad
att rekommendera. Vid dekorationen af fasaderna på
våra boningshus begås ofta de största fel, allt under
det man sträfvar efter skönhet. Hur lätt uppoffrar man
icke för en yttre symmetri beqvämlighet och elegans i
det inre! Men den verklige konstnären bör alltid vara
i stånd att ge hufvudfasaden ett skönt utseende, till
och med örn fönsteranordningen är något oregelbunden,
om hufvudingången är åt ena sidan eller andra små
ojemnheter förekomma.
2. Det aristokratiska familjesätet vid öppen gata i förstaden.
Här står huset fritt, omgifvet af en trädgård. Det innehåller
enligt regeln i källarvåningen kök, tvättstuga, strykrum och
förrådsrum, i den upphöjda jordvåningen och första våningen
bonings-, sällskaps-, gästrum o. s. v. Den speciela
fördelningen och anordningen af rummen beror allt för mycket
af familjens lefnadsvanor och byggherrens derpå grundade
önskningar, för att man skulle kunna uppställa några andra
särskilda regler, än dem som redan i 1 äro angifna. De der i
jordvåningen förlagda rummen förekomma här mestadels i
sidobygnader, som ty värr blott alltför ofta inrymma trånga
och torftiga boningar för gårdsdräng, trädgårdsmästare och
kusk vid sidan af präktiga och eleganta stall, vagnshus och
växthus, och som medelst en öfverbygd passage hänga
tillsamman med hufvudbygnaden.
3. Villan, den rikes sommarboning på landet, liknar
förstadshuset. Dock göras här boningsrummen merendels något
mindre och luftigare, och sällskapsrummen ställas i
förbindelse med trädgårdar. Derjemte stå sidobygnaderna ej
i så nära sammanhang med boningshuset, hvilket sällan är
försedt med den ofvannämda öfverbygda passagen.
4. Riddargodset, herresätet på landet, kräfver en ståtlig
port, hvilken leder in till en rymlig förhall. För öfrigt
är inredningen här densamma som i förstadshuset. Men då
godsegaren inom sitt eget hus måste söka stadens sällskapliga
förströelser, så tillkommer här vanligen en biljardsal, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
