Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya finska stadsplanerna - Kloaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
410 framstäld en svensk stadsplan från senaste
tid. Ehuru staden Varberg två gånger kort efter
hvarandra varit utsatt för härjande eldsvådor,
hvilka hotat att ödelägga hela staden, byggas i
denna stad, detta oaktadt, de nedbrända delarna så
väl som de räddade efter en sådan plan som figuren
utvisar. Skalan är densamma här som på teckningarna
af finska städer. Det behöfves blott ett jemförande
ögonkast på gatornas bredd, tomternas storlek,
städernas utsträckning och öfriga anordningar för
att se den stora skilnaden. Det bör erinras, att
Varberg icke står enstaka, utan är ett exempel bland
många liknande.
Kloaker. Vid anläggningen af nya städer eller
stadsdelar måste man taga sig väl till vara, att
man ej lägger dem för lågt. Man måste tillika taga
i beräkning den närmaste flodens höjdförhållanden,
så att man kan under gatorna anbringa underjordiska
afloppskanaler, kloaker, af passande djup och bredd
och med tillräckligt fall till floden. Derigenom
uppstår på sätt och vis ett nytt gatsystem under
det första. Der detta från början försummas får man
sedan ofantliga svårigheter att bekämpa, medan det,
om man i tid sörjer derför, bringar välsignelse åt
de aflägsnaste efterkommande. I Rom begagnas ännu,
åtminstone till en del, de af dess första konungar
anlagda kloakerna, hvilkas underhåll och rengörande
sedermera kostade 1000 talenter eller omkring 4
millioner riksdaler årligen. I Paris och många andra
städer har man, när nya gator utlagts, genast försett
dem med afloppstrummor i närmaste anslutning till
det gamla systemet.
I synnerhet i Paris har derigenom uppstått en formlig
labyrint af underjordiska gångar, ett underjordiskt
Paris (fig. 411), som är på det mest ändamålsenliga
sätt organiseradt. Kloakerna kunna der befaras med
båtar, och tillsynen deröfver är i allmänhet mycket
lättare än på andra ställen, der arbetarna ofta måste
vada ända till midjan i smuts, ej sällan förföljda af
otaliga skaror af råttor, kloakgatornas vedervärdiga
invånare.
Nittio trappsteg längre ned, och man kommer till ännu
hemskare ställen: katakomberna, först stenbrott,
derefter Paris’ likstad, dit man 1786 kastade
de från flera igenlagda kyrkogårdar uppgräfda
benen och sedermera under revolutionens skräcktid
septemberdagarnas offer. Under marsupproret 1871
sökte äfven tusentals insurgenter der sin tillflykt.
Londons kloakstad är, liksom London sjelf, någonting
alldeles ensamt i sitt, slag. Dess grenar utbreda sig
i en längd af öfver 800 sv. mil, således ungefär lika
stor som jordens hela diameter, genom verldsstadens
ofantliga underjordiska område. Man skiljer emellan
kloaker af första, andra och tredje klassen. De
af första klassen, kallade sewers, ligga 4,24 till
40 fot under hufvudgatorna; de af andra klassen,
drains, utmynna i dem från sidogatorna, och de af
tredje klassen slutligen bilda afloppskanaler för
ett eller flera hus tillsammans och stå i samband
med the drains eller the sewers. De senare ha en
oval hvälfning samt äro 4,38 fot höga och 2,69 fot
breda. Verkliga smutsströmmar, utmynna de, 60 till
antalet och med en hastighet af 1/6 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
