Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tunlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som uppfordrade jorden och vattnet ur det inre af
brunnen, tills han på detta sätt sjunkit 67 fot ned i
jorden. Då uppförde mästaren, som gjort fulländandet
af detta verk till sitt lifs uppgift, inom den första
brunnen en ny, men som endast höll 17 fot i diameter,
och nedsänkte honom på samma sätt till ett djup af
84 fot.
Tunneln börjar nu från den första brunnen på ett djup
af 64 fot. Hans bredd är 40 och hans höjd 24 fot med
murverket. Genomskärningen bildar två ovaler, som
tangera hvarandra. Härigenom uppstå två hvalfgångar,
som hvardera ha en höjd af 17 fot och innehålla
kör- och gångbana bredvid hvarandra. Båda hvalfven stå i
samband med hvarandra medelst tvärgångar, i hvilka
gaslågor äro anbragta.
Från schaktets botten började man nyåret 1826 arbetena
på den egentliga tunneln. Från en fast lerbotten
kom man snart till ett löst, vått sandlager, tills
man en längre tid derefter åter stötte på fastare
botten. Arbetet skred långsamt, men märkbart framåt;
man framträngde dagligen ungefär 2,25 fot. Den 30 juni
1829 nådde man flodbädden, och den 2 mars året derpå
hade man färdigbygt 485 fot eller nära en tredjedel
af tunnelns hela längd.
Ehuru tunneln hade en lutning af ungefär 3 fot på
100, kom han dock i midten flodens botten så nära,
att endast ett lager af 10 fots tjocklek skilde
honom derifrån. Hittills hade arbetet gått temligen
lyckligt, men hindren och farorna växte, i samma
mån man närmade sig strömbäddens midt. Brunel var
outtröttlig, och den växande faran dref honom att
mer än en gång sätta sitt lif på spel. För att sjelf
noga undersöka flodens botten steg han den 22 april
1827 i dykarklockan ned i djupet, ett företag, som
han flera dagar efter hvarandra förnyade. På flera
ställen upptäckte han äfven orsakerna, hvarför vattnet
sipprade igenom, och sökte möta denna fara dermed,
att han nedsänkte lera i korgar och säckar.
Ett par dagar derefter hände, att arbetarna i
tunneln vid gräfning i ett slamlager påträffade några
spadar och en hammare, som Brunei vid sitt besök på
flodbottnen med flit der qvarlemnat, Dessa redskap
hade följaktligen arbetat sig ned igenom flodens
der mer än 30 fot tjocka sand- och slambädd, ett
oroväckande bevis på bottnens lösa beskaffenhet. Det
oaktadt fortsattes arbetena rastlöst, då olyckligtvis
flera stora fartyg, som med flodvattnet gått uppför
Thames, kastade ankar alldeles öfver tunneln. Följden
var, att vattnet började med en sådan häftighet
inströmma i denna, att ångmaskinerna ej längre
förmådde göra sig till herrar deröfver. Alla
ansträngningar voro fruktlösa. Arbetarna räddade
sig, men tunneln var inom en fjerdedels timme fyld
med vatten, sand och slam. Detta inträffade den 18
maj 1827.
Brunels mod var dock ej brutet. Åter steg han
i dykarklockan ned i det trattformiga svalg,
som strömmen gräft ända ned till tunneln. Dit
nedkommen, såg han med glädje murverket oskadadt
och skölden välbehållen på samma ställe, der
arbetarna lemnat honom. Han grep sig nu genast an
med reparationsverket. Med nära 70 000 centner lera,
som nedsänktes i korgar, tillstoppade han gapet
och pumpade med flera ångmaskiner tunneln åter läns,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
