Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillverkning af papper för hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starkare glans, hvarförutom något färgämne,
såsom berlinblått, ultramarin, smalts m. m.,
tillsättes för att färga massan eller ock för att
modifiera en i gult stötande färg, som hon fått vid
blekningen. Sedan massan är färdig, tappas hon i
en reservoar och derpå i mån af behof i formkaret,
hvarvid hon, om finare papper förarbetas, får passera
genom en siltillställning, som qvarhåller knutar
m. m. I formkaret är massan betydligt utspädd och
har karakteren af en tunn välling; genom ständig
omröring hindras hon från att sätta sig. För att
gynna filtbildningen underhålles här en temperatur
af 50 till 80°.
Vid formkaret arbeta, såsom fig. 459 å sid. 455
utvisar, två personer: »formaren» och »guskaren». Den
förre formar papperet, den senare aftager det från
formen, som han lemnar tom tillbaka. Formarna äro
fyrkantiga ramar, öfverspända med metallduk, hvilken
har olika beskaffenhet, allt efter som man vill ha
randadt papper eller velinpapper. I förra fallet
utgöres metallduken af tätt intill hvarandra liggande
gröfre messingstrådar, hvilka sammanhållas af andra
mot dem vinkelräta, längre i sär liggande trådar. På
grund af sin plasticitet tar papperet intryck af dessa
trådar och visar en tät randning. Velinformarna bestå
af väfd metallduk, som är så tät, att trådarna ej
lemna något spår på papperet. Ofvanpå formen placeras
vid formningen den lösa täckramen, som hindrar massan
att rinna ut åt sidorna. På dennas höjd beror, huru
stora qvantiteter massa formen rymmer och således
papperets tjocklek. Vid formningen neddoppas formen i
formkaret, lyftes i horisontal ställning derur samt
skakas sedan, under det vattnet afrinner, för att
filtbildningen må ega rum, allt under aktgifvande
på att massan likformigt fördelar sig, på det att
papperet må blifva jemntjockt. Sedan formaren aftagit
täckramen, öfverlemnar han formen åt guskaren, som
vänder om honom samt aftrycker papperet på en filt
eller, rättare sagdt, en gles ylleväfnad. Emedan det
alltid arbetas med två formar, så att utbyte mellan
formaren och guskaren eger rum, äro båda ständigt
syselsatta. 5 000 till 6 000 ark kunna på detta sätt
formas och aftryckas (»guskas») under 12 timmar. På
hvarje aftryckt pappersark lägges en filt, hvarpå det
följande guskas, och så fortsattes, tills en stapel
erhållits, som ungefärligen innehåller 180 ark. Denna
stapel föres sedan till en stark press, hvaruti större
delen af det qvarvarande vattnet utpressas.
Så snart denna operation är utförd, skiljes papperet
från filten och lägges enbart för sig i en stapel
samt underkastas förnyad pressning, dels för att
vattnet ytterligare må bortskaffas, dels för att
förtäta det samt jemna den råa yta, det fått vid
beröringen med filten. Vid finare papperssorter
upprepas denna process flera gånger, hvarvid arken för
hvarje gång omläggas, så att de, som legat ytterst,
komma i midten och tvärtom. Den sista återstoden
af fuktighet borttages uti torksalar, som antingen
äro så inrättade, att luften kan fritt spela igenom
dem och torka papperet, eller ock utgöras af slutna
salar, i hvilka medelst ångrör eller på annat sätt
underhålles en jemn temperatur. Man har funnit,
att i de på först nämda sätt inrättade salarna
papperet vid klar och torr vinterluft i väsentlig
mån blekes. Många utländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
