Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pappersfabrikationen i Kina och Japan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sönderstampas, och sedan i ett kar, der hon
behandlas med en lösning (sannolikt klor) för att
urfargas. Massan är nu färdig, och formningen eger
rum med träramar, som äro öfverspända med en fin
trådväfnad. Arbetaren tager formen och nedtrycker
honom i massan längre eller kortare tid, allt
efter den tjocklek som önskas. När vattnet fått
afrinna, aftryckes papperet, dock ej på filt,
utan på gipsplattor, på hvilka äfven torkningen
försiggår. Något egentligt lim begagna kineserna ej,
utan i dess ställe tillföres massan risvatten. Det
kinesiska papperet är derför benäget att suga, när
man skrifver derpå med bläck; men kineserna begagna
tusch, och med detta behöfver något sådant ej befaras.
I Kina, der glaset är mycket dyrt och endast begagnas
till lyxartiklar, ersättas glasrutorna af ett starkt
och dyrbart papper, som förut blifvit öfverdraget
med en blandning af oljor, beredda af hamp- och
ricinfrön jemte blyhvitt. Denna papperssort är mycket
varaktig. Det kinesiska papperet är i allmänhet mycket
starkare än det europeiska. Äfven det tunnaste gör
ett starkt motstånd, när man vill sönderrifva det,
och vissa kinesiska papperssorter se vid första
påseende ut som tyger och besitta en sådan styrka,
att parasoll, ja, till och med kläder deraf göras.
Det japanska papperet är nästan ännu starkare än
det kinesiska och göres mest af barken af ett slags
mulbärsträd, som kallas kadsi eller pappersträdet
(broussonetia papyrifera). Det är betydligt olikt
det, hvarpå silkesmasken lefver. Trädet odlas på det
omsorgsfullaste och växer ganska hastigt. När bladen
falla af om hösten, skäras de unga qvistarna till
3 fots längd och underkastas en rötningsprocess,
alldeles likartad med linets hos oss. För detta
ändamål behandlas qvistarna först i vatten och
kokas sedermera med asklut, hvarefter barken
afskalas. Denna förarbetas nu enbart, sedan en
sortering af starkare och spädare egt rum, genom
kokning i vatten, ända tills han låter sönderdela
sig i fibrer mellan fingrarna. En tillsats af asklut
befordrar processen. De alkaliska substanserna blifva
sedan omsorgsfullt bortsköljda, och den mjuka barken
utröres i såll till en fin massa, som med träkäppar
piskas på träbord, tills hon är färdig.
Såsom limämne begagnas risvatten samt en
hartslösning, som sannolikt erhålles från någon
hibiscusart. Formningen sker på formar af säf och rör,
och papperet, som stannar qvar någon tid på formen,
betäckes med en platta, belastad med vigter. Vattnet
utpressas härigenom, och arket får efter förloppet
af en dag så mycken styrka, att det kan uttagas och,
hvilande på glatta plattor, utsättas för torkning
i solen. Efter lufttorkningen följer pressning och
skärning.
Den kinesiska och japanska pappersfabrikationen
med sina långvariga processer och sitt ofantliga
handarbete är just ej egnad att slå an på
oss européer, äfven om vi måste beundra det
tålamodsprof, som här aflägges. Emellertid lyckas
kineser och japaneser just på grund häraf tillverka
ett papper, som i afseende på styrka är vårt papper
betydligt öfverlägset och som för vissa ändamål, exempelvis
inom kopparstickeriet, är till och med i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
