Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Semiternas alfabet - Kilskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då semiterna erhöllo ett fullständigt alfabet,
behöfde de ej genomgå alla dessa förberedande skeden,
som fört egypterna till en ljudskrift. Det judiska
folkets historiska böcker ha ingenting att berätta
oss om bruket af en bildskrift, och äfven bland
fenicernas inskrifter finnes ingen, som kan bevisa,
att denna ursprungliga skrift hos dem föregått bruket
af bokstäfver. Fast mer veta vi, att på de ställen
i bibeln, der det talas om skrift, det endast är
bokstafsskrift som menas. Bokstäfvernas namn ha
gjort, att man hittills nästan allmänt velat härleda
deras ursprung från bilden af det dermed betecknade
föremålet och trott, att, emedan alef betyder tjur,
den första bokstafven i det feniciska alfabetet
[feniciskt a] uppkommit ur bilden af ett tjurhufvud,
dock utan grund. Nyare forskningar ha visat, att de
fenicisk-hebreiska bokstäfverna aldrig varit någonting
annat än ljudtecken, hvilkas form uppkommit alldeles
godtyckligt eller på sin höjd betingats af det första
skrifmaterialet, stenen. Huru dessa bokstäfver fått
sina namn, kan hvar enda abcbok lära. Man tog namn på
mycket bekanta föremål, som började med de i fråga
varande ljuden. Fenicerna sjelfva visa dessutom
bestämdt ifrån sig äran af uppfinningen. Egyptern
Tot, berätta deras sagor, hade hos dem infört
bokstafsskriften, och babyloniska skrifter berätta,
att det gudomliga väsendet Oannes kommit öfver hafvet
och undervisat i bruket af alfabetet.
Alfabetet hade från början 22 bokstäfver, icke,
som många tro, endast 16. Man skref från höger till
venster. Fenicerna hade, såsom vi af gamla mynt kunna
se, ett verkligt siffersystem, hvaremot hebreerna
nöjde sig med att uttrycka talen genom bokstäfver, i
synnerhet konsonanter. Till skrifmaterial begagnades
äfven här först den varaktiga stenen. På stentaflor
inhögg Moses sina lagar, och i århundraden bevarade
dessa de inristade buden. Dock synes äfven redan
på denna tid ett beqvämare skrifmaterial varit
användt. Om Moses sjelf berättas, att han beskrifvit
israeliternas utvandring, och på ett annat ställe
befaller honom Gud: »Skrif detta till ett minne i en
bok!» Det oaktadt var ännu på en senare tid bruket
att inrista skrift i sten ej ovanligt. Job utropar
en gång: »Ack, att mina tal blefve skrifna, ack, att
de blefve skrifna i en bok, med en jerngriffel på bly
och till evigt minne inhuggna i en klippa!» Slutligen
blef papyrus det allmännaste skrifmaterialet.
Kilskriften. Innan vi öfvergå till det grekiska och
romerska alfabetet, vilja vi för ett ögonblick fästa
vår uppmärksamhet på det orientaliska skriftsystem,
som efter sina bokstäfvers form kallas kilskrift och
i länderna mellan Eufrat och Tigris, i Assyrien
och långt in i Asien var brukligt. Det låter
bevisa sig, att kilskriften blifvit uppfunnen af
ett tatariskt-uralskt folk, som först skref med
hieroglyfer. Härkomsten från bildskriften kan
tydligt urskiljas i [kilskrift: fisk] fisk, motsvarande hieroglyfen
[hieroglyf: fisk]. Stenens svårhet att bearbeta och begäret att
skrifva fort gjorde, att bilderna efter mejselhuggen upplöste sig i
småstreck, i hvilka den ursprungliga formen knappast
längre låter urskilja sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
