Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runskriften - Medeltidsskriftens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven här den raka linien är förherskande, medan
den lutande minuskeln eller kursiven företrädesvis
använder lutande eller böjda linier:
n rak, n lutande minuskel.
Medeltidsskriftens historia kan indelas i tre stora perioder:
1. Kursivskriftens tid från 5:e till 8:e århundradet.
2. Den runda minuskelns tid från 9:e till 12:e århundradet.
3. Den kantiga minuskelns (den gotiska, nygotiska och munkskriftens) tid
från 13:e till 16:e århundradet.
Om också denna indelning i det stora hela gäller
för alla europeiska folk, som begagnat den latinska
skriften, kan man dock å andra sidan ej neka, att de
särskilda, nationerna merendels utbildat sin skrift
på ett för sig egendomligt, från de andras afvikande
sätt. Den longobardiska skriften harmen annan
karakter än den frankiska, liksom den vestgotiska
mycket skiljer sig från den angelsachsiska. Liksom en
individs karakter säges afspegla sig i hans stil,
synas äfven hela nationer omedvetet ha gifvit
ett uttryck åt sina andliga egendomligheter i de
af dem utbildade bokstafstecknen, och ännu i dag
skulle man måhända kunna urskilja vissa utmärkande
egendomligheter i de särskilda ländernas skrift. Af
alla den första periodens skriftarter är den
longobardiska den lättaste och smidigaste.
det italienska luftstreckets och lefnadssättets
inflytande är omisskänligt. Den merovingiska
stilen är hård och stel, oproportionerad
och vanstäld af en mängd förkortningar,
som göra honom svår att förstå. I ofvan
stående (fig. 479) namnteckning skall svårligen någon,
som ej är närmare förtrogen med urkundernas skrift,
igenkänna den helige Augustinus’ namn.
Fig. 479. Merovingisk skrift.
Den runda minuskelskriften från den andra
perioden visar i jemförelse med den nyss nämda
merovingiska ett ej obetydligt framsteg. Den för
tydligheten menliga hopflätningen af bokstäfverna
bortfaller, man söker återgifva dem deras rena
form, de få en rakare ställning och bättre proportion
till hvarandra, och orden, som ej sällan voro
indragna uti hvarandra, åtskiljas skarpt. Som ett
erkännande af Karl den stores förtjenster om denna tids
skrift har man äfven kallat henne den karolingiska.
Till prof lemna vi i fig. 480 början till en
urkund från det 11:e århundradet.
Fig. 480. Karolingisk skrift. Philippus dei gratia.
Den s. k. gotiska eller munkskriften känner något hvar af
inskrifterna på gamla grafstenar. I denna
skrift äro de flesta af medeltidens urkunder
affattade. Man ser på henne, att hon leder sitt
ursprung från en tid, då den gotiska bygnadskonsten
stod i sin fulla blomning, och att samma formsinne,
samma arkitektoniska symmetri äfven utmärker henne.
Alstren af denna tids skrifkonst höra obestridligen
till det mest fulländade, som på detta område
blifvit frambragt, och många handskrifter,
hvilkas innehåll ej förmår väcka det ringaste
intresse, äro ej sällan genom sin konstnärliga
utstyrsel af oskattbart värde. Det var ingen
tillfällighet, att de, som ifrigast idkade denna
konst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
