Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förderfvadt, att man sedermera måste med klassikernas
tillhjelp företaga en stor rensningsprocess för att
återställa det i sin gamla gestalt.
Behofvet af liturgier och undervisningsmedel,
äfvensom en önskan att öka de efter vår måttstock
högst oansenliga klosterbiblioteken, måste redan
ha föranledt munkarna att slå sig på afskrifning af
böcker, och denna nyttiga konst öfvades äfven i de
flesta klostren med större eller mindre ifver. Man
syselsatte sig dermed dels för sitt nöjes skull, dels
som tidsfördrif, dels som botöfning och slutligen
äfven för att deraf göra sig en inkomst. Afskrifning
af böcker ansågs dessutom som ett förtjenstfullt verk
och gjordes inom flera klosterordnar till och med till
regel. Vanligtvis delade man arbetet så, att den ene
kollationerade och rättade den andres arbete; somliga
skrefvo texten, andra målade begynnelsebokstäfverna,
andra åter ritade randornamenten o. s. v. Derigenom
fick utsiringskonsten allt mera insteg och
allt större utbildning. Med undantag af de små
undervisningsböckerna illustrerades nästan allt,
och de bästa af dessa skriftalster, med sina fina,
praktfullt kolorerade miniatyrmålningar, rika sirater
och förgyllningar, voro verkliga praktstycken, som i
de få exemplar, som finnas i behåll, ännu i dag väcka
vår beundran. Dessa lyxskrifter voro dock naturligtvis
mycket dyra, då redan ett helt enkelt handskrifvet
verk måste varit en dyrbar affär. De kunde derför
också endast finna köpare bland furstliga och andra
rika personer och inrättningar. Med undantag af de
få lärda, som ej ens de mörkaste tiderna saknade,
voro de, som kände behof af böcker, lätt räknade. Den
stora massan af folket och adeln sjelf voro råa och
okunniga och bekymrade sig föga om att genom läsning
skaffa sig något vetande, ja, de kunde ej ens läsa.
Efter hand togo dock sakerna en bättre vändning;
emot slutet af 11:e århundradet började en ny
andlig rörelse göra sig förnimbar, och gick från
denna tid småningom, men oafbrutet framåt. Det var i
synnerhet benediktinmunkarna, som vid denna tid höjde
vetenskaperna ur deras lägervall. Deras rikedom gjorde
dem oberoende, och de bästa hufvudena begåfvo sig till
deras kloster. Äfven yttre omständigheter inverkade
gynsamt på kulturutvecklingen, och först och främst
korstågen. Korsfararna hade sett och lärt mycket i
österlandet, och de på detta sätt vunna insigterna
förde de med sig hem. Handelsförbindelser anknötos med
orienten, och många städer blefvo på detta sätt rika
och blomstrande. Med välståndet följde äfven kärlek
till vetenskaperna. Högskolor uppstodo först i Italien
och snart derefter äfven i Frankrike och Tyskland. De
gamla klassikerna blefvo åter framdragna, lästa,
förklarade, uppstälda som mönster och civilisation
och bildning genom dem höjda. Å andra sidan utöfvade
äfven krutets införande ett mildrande inflytande på
den europeiska menskligheten. Röfvarriddarnas borgar
föllo för denna nya kraft, och den råa tapperheten
upphörde småningom att anses som manlighetens ideal.
Under denna framåtskridandets tid uppsköt som den
nyvunna kulturens blomma boktryckarkonsten, och dermed
voro de redan gjorda eröfringarna ej mindre än det
ytterligare framåtgåendet betryggade och ett återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
