Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fust och Schöffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gutenberg dog barnlös och blef snart glömd. Utan
den grafskrift, som hans anförvandt Adam Gelthuss
ej långt efter hans död författade öfver honom och
som lyckligtvis 1499 trycktes i Heidelberg, skulle
man ej ens vetat, att han begrofs i minoritkyrkan
i Mainz. Graf och kyrka finnas dock sedan länge
ej mera. Inskriften, affattad på latin, lyder i
öfversättning: »Åt den af alla nationer och språk
högt förtjente uppfinnaren af boktryckarkonsten Johann
Gensfleisch har Adam Gelthuss till ett evigt
minne af hans namn upprest denna minnesvård. Hans
ben hvila i den helige Franciscus’ kyrka i Mainz.»
Gutenbergs historia är visserligen full af luckor
och har endast i ett mycket ofullständigt skick
blifvit åt oss bevarad, men det lilla, vi om honom
erfara, är dock egnadt att taga hela vårt deltagande
i anspråk. Han delade, såsom redan är sagdt, så många
andra uppfinnares öde. Oupphörligt kämpande med brist
på medel, uppoffrade han allt för förverkligandet
af en tanke, som stod klar för hans själ. Slutligen
kommen nära målet, såg han sig genom andra beröfvad
frukterna af sitt arbete. Till och med äran af sjelfva
uppfinningen sökte Schöffer och hans söner frånröfva
honom och tillskansa sig och sin slägt. Hans namn
föll i glömska, och först nyare forskningar hafva
återgifvit honom det anseende och den ära, som
tillkomma honom.
Fust och Schöffer, för att ännu en gång återkomma
till dem, hade genom besittningen af ett fullständigt
inrättadt tryckeri ett sådant försprång framför
Gutenberg, att denne ej mer kunde upphinna dem. De
utvecklade också en så kraftig verksamhet för dess
oupphörliga förbättrande, att de redan aderton månader
efter skilsmässan kunde bringa till stånd ett verk,
som i sin fulländade skönhet ännu beundras som ett
typografiskt mästerstycke. Vi mena Psaltaren, ett
praktverk i 175 folioblad, tryckt på pergament med
fem olika stilsorter, 228 sköna initialer i blått,
rödt och purpur, hvaraf den första, ett B, är ett
verkligt konstverk. Initialerna äro tillika här
för första gången ej målade, utan tryckta på samma
gång som den öfriga texten. Det är dessutom den
första tryckta bok med fullständigt angifvande af
boktryckarens namn, tryckort och datum och upplefde
ej mindre än fem upplagor. Den fjerde utkom 1502 och
var det sista af Schöffers arbeten. Andra praktverk
voro Durandi Rationale divinorum officiorum
(en handbok), Constitutiones Clementis V samt 1462
ännu en latinsk bibel, ett verk med alldeles nya
stilar af utsökt skönhet, som företrädesvis kallas
Mainzbibeln och hvaraf mer än 70 exemplar blifvit
till vår tid bevarade.
Firman Fust-Schöffer gjorde glänsande affärer
på försäljningen af sina arbeten. Det var Fust,
som hufvudsakligen skötte denna del af hennes
angelägenheter. Han vände sig redan med den första
bibeln (den 42-radiga) till Paris och sålde
den der till höga pris, lika så sina följande
förlagsartiklar. Sedermera anstäldes en särskild
faktor för försäljningen. När denne faktor dog,
blefvo firmans förlag af Ludvig XI konfiskerade,
men sedermera i följd af Schöffers personliga
framställningar hos Ludvig henne återgifna. Schöffer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
