Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stilgjutningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgör formen för bokstafven, som skall gjutas,
och inlägges på bottnen i gjutinstrumentet,
hvilket är så inrättadt, att det efter behag kan
förminskas eller förstoras allt efter storleken
eller kägeln af den bokstaf, som skall gjutas. Är
instrumentet en gång inriktadt för en bokstaf, kunna
deruti gjutas huru många typer som helst af samma
slag. Gjutaren håller sitt instrument i venstra
handen och i den högra en liten jernslef, hvarmed
han ur smältpannan upptager den flytande stilmassan,
som han ögonblickligt häller i instrumentet. Han
skakar det lindrigt, och massan stelnar; han trycker
nu på en fjäder, gjutformen öppnas, och typen faller
ut. Den rörelse, hvari gjutaren strax efter massans
ihällning försätter sitt instrument, är dock icke
så mycket en skakning som en hastig stöt uppåt,
och härpå beror, om gjutningen skall lyckas. Ty
endast derigenom, att instrumentet liksom skyndar
den inflytande massan till mötes, blir det denna
möjligt att fullt och skarpt utfylla matrisen, medan
hon eljest knapt ens skulle nå bottnen eller endast
gifva dåliga och otydliga afgjutningar. Öfver hufvud
fordrar gjutarens arbete en betydande grad af öfning,
färdighet och snabbhet.
Fig. 504. Stilgjutningsmaskin.
En skicklig gjutare kan på detta sätt under gynsamma omständigheter
gjuta ända till 5000 typer om dagen. Naturligtvis behöfver man
ej lika många typer af alla det lilla alfabetets
bokstäfver. Man har derför också med ledning af
erfarenheten uppgjort ett skema, den så kallade
gjutsedeln, som bestämmer, huru många typer af hvarje
bokstaf skola finnas i en centner stil. Klart är,
att detta förhållande är olika för olika språk. Den
bästa stilmassan består i allmänhet af 70 delar bly
och 30 delar antimon. Mycket svaga och fina typer
fordra för att lyckas i gjutningen en mera lättsmält
metall, hvarför litet tenn tillsättes. Dessutom gifva
många stilgjutare sin massa andra små tillsatser,
antingen af koppar, tenn eller jern, och hålla denna
sin sammansättning hemlig. Typerna fordra efter
gjutningen ännu någon bearbetning. Först och främst
måste den i typens nedre ända qvarsittande göten,
d. v. s. den öfverflödiga massa, som ej fick rum i
formen, utan qvarstannade i gjutmynningen, afbrytas
och typens sidor jemnslipas, hvarefter typerna
uppsättas i långa rader och nedre ändan öfverfares
med en hyfvel för att borttaga möjligen efter afbrytningen
qvarsittande delar af göten.
Med de stora framsteg, den nya tiden gjort i allt,
som till maskinväsendet hör, och dess oupphörliga
sträfvande att allt mer ersätta handarbetet med
maskinarbete, kunde det ej slå fel, att man äfven
för stilgjutningen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
