Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Surrogat för träsnittet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så framt ej teckningarna äro af det slag, att
för aftoningens skull mycket måste efteråt med
grafstickeln utarbetas.
Men man kan ännu på ett annat sätt begagna kopparn;
man raderar och inetsar nämligen bilden alldeles som
till koppartryck, men i rätvänd ställning, och tar så
en afgjutning deraf i stilmassa, som derefter slipas
och putsas med stickeln.
Äfven zinken har man, i synnerhet vid öfvertryck, sökt
göra användbar för boktryckspressen. Från ett bok- eller
stentryck eller hvarje annat fernisstryck,
som ännu är friskt eller på konstgjord väg blifvit
uppfriskadt, mottager en zinkplåt mycket villigt
ett öfvertryck, som äfven låter etsa sig med svaga
syror, utan att bilden deraf tar någon skada. Men
för att få den senare att starkare framträda, måste
han öfvervalsas med en hastigt torkande asfaltfärg,
hvarpå åter en ny etsning följer, tills han slutligen
efter flera gånger förnyad användning af färgvals
och allt starkare syra får den höjd, som önskas,
hvarpå täckmassan med ett lösningsmedel aflägsnas.
På etsning grundar sig äfven den af dansken
Piil uppfunna kemitypin, som i
likhet med de andra här nämda metoderna söker täfla med
träsnittet. Men förfaringssättet vid utöfningen af
denna intressanta konst står alldeles ensamt och
ansluter sig ej omedelbart till något annat. Bilden
inraderas i en med etsgrund öfverdragen zinkplåt
och etsas derefter med skedvatten, hvarefter
etsgrunden sorgfälligt borttages. Så till vida
erbjuder förfarandet ingenting, som skiljer det
från det vanliga kopparstickets. Men nu börja de
för kemitypin egendomliga operationerna. Plåten
öfverströs med ett lager af pulver eller filspån af
en lätt flytande metallblandning, sannolikt tenn
och vismut, samt uppvärmes öfver en spritlåga, så
att filspånen smälta och hela plåten öfverdrages
med en flytande metallspegel. Efter kallnandet,
då begge metallerna naturligtvis utgöra ett enda
stycke, i hvars inre den skenbart förstörda gravyren
gömmer sig, börjar kemitypisten med en hyfvel eller
ett skafstål bortarbeta metallen, först kraftigare,
sedan varsammare och slutligen blott medelst en lätt
slipning, och fortsätter dermed, ända tills bilden i
alla sina delar är synlig på plåten. Han visar sig nu
som ett fint inlagdt arbete; den flytande metallen har
nämligen inträngt i alla gravyrens fördjupningar och
fullständigt utfylt dem. Nu behöfs det endast litet
syra och några timmar för att af den släta plåten
bilda en upphöjd gravyr. I följd af den elektriska
motsatsen mellan zinken och den andra metallen
inträffar nämligen, att endast den förra af den
etsande vätskan angripes och bortfrätes; teckningens
linier framträda sålunda allt mera upphöjda, och om
man endast i rätt tid upphör med etsningen, qvarstå
de säkert fästa på zinkgrunden, hvarefter man af
bilden kan taga huru många aftryck man behagar. Denna
visserligen något invecklade metod låter i synnerhet
med stor fördel använda sig vid tryckningen af stora
bildytor, såsom kartor och annat, hvartill man har
svårt att få tillräckligt stora stockar, äfvensom
till guillocherade och andra graverade arbeten. Vid
tryckningen af starka upplagor är det kemitypiska
förfarandet äfven i ekonomiskt hänseende fördelaktigt,
ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
