Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Konstens teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I senare hälften af 16:e århundradet bragtes, i
synnerhet genom Goltzius, kopparstickets tekniska
behandling till en högre fulländning. Medan
de hittills åstadkomna alstren endast varit
konturteckningar med skuggstreck, som stodo ungefär
på samma linie med den tidens träsnitt, antog
kopparsticket efter hand det utseende, som nutidens
gravyrer ega; figurerna utarbetades fullständigare,
och häruti hade italienarna föregått med exempel,
samt erhöllo genom konstnärligt anlagda och på olika
sätt korsade, än starkare, än svagare linier denna
rundning, plasticitet, hvarigenom de först blifva
afbildningar af verkliga kroppsliga föremål. Man
bemödade sig ej mindre att genom teckningen och
gravyren uttrycka skilnaden mellan de ämnen,
som skulle afbildas, ja, till och med mellan
färgerna. Men härigenom blef äfven konstens teknik
mycket svårare, och graveringen i koppar kunde ej
längre af målarna drifvas som en bihandtering eller
ett medel att omedelbart på plåten utkasta sina
ideer. Målarna lade derför ifrån sig grafstickeln
och grepo till den lätthandterligare radernålen, och
sålunda hafva i synnerhet de nederländska målarna i
17:e århundradet efterlemnat ett mycket stort antal
snillrikt tecknade och mer eller mindre utförda
etsningar. Några af de förnämsta af dessa mästare
äro Rembrandt, Adr. van Ostade, Jacques Ruysdael,
Paul Potter m. fl.
I början af 17:e århundradet hade äfven den
berömde Rubens kraftigt inverkat på det egentliga
kopparstickets utbildning; men det var i synnerhet
fransmännen, som, med Jacques Callot i spetsen,
gåfvo det den fulländning, det nu erhöll.
I 17:e århundradet uppkom i Tyskland ett nytt maner,
den så kallade svartkonsten, hvars uppfinning
tillskrifves den hessiske öfversten Ludwig von Siegen.
Hans äldsta kopparstick i detta maner bära årtalet 1642.
Under loppet af 18:e århundradet syselsatte sig
äfven engelsmännen mycket med kopparstickets konst,
men äfven här eftersträfvade de i allmänhet mera
teknisk virtuositet än djupare uppfattning.
I Italien är det Giovanni Volpato, Raffaelle Morghen,
Pietro Bettellini, Pietro Anderloni och Pietro
Fontana, som hafva de största anspråken på omnämnande,
medan i Tyskland namnen D. Chodowiecki och
Riedinger genom sina många förträffliga kopparstick
lefva i godt minne.
Vi kunna ej här inlåta oss på någon framställning af
konstprinciper eller något försök att visa, hvilka
förändringar dessa under tidernas lopp och i olika
länder genomgått. Lika litet ligger det i vår plan
att uppräkna de många namn af god klang, som vår
tids kopparstickarkonst har att uppvisa. En blick
på deras verk är tillräcklig att hos oss befästa den
glada öfvertygelsen, att i denna, som i alla andra
grenar af konsten, det menskliga framåtskridandet
visar sig i en ej blott allt renare, utan äfven allt
allmännare uppfattning af det verkligt sköna.
Konstens teknik. Kopparstickarkonsten sönderfaller i
två hufvuddelar, hvaraf den ena omfattar teckningens
uppritande på plåten, den andra utarbetningen af
de särskilda partierna. Medan den förra operationen
nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
